Hur tänkte du där Daniel?

Att smälla i sig en stor skuta tortellini med spenatsallad en timme innan man ska köra intervaller med klubben är inte det smartaste jag gjort. Vet faktiskt inte vad jag tänkte på mer än att jag var hungrig och behövde få i mig massor med mat...

5x2000m stod på schemat och det var start var 10:e minut vilket gjorde att ståvilan blev minst 2min då jag ville ligga under 4:00-tempo hela vägen. Jag förväntade mig ett riktigt grisig pass med piskande regn och hård blåst. Regnet uteblev och vinden var nog mer skön än jobbig så det blev aldrig sådär grisigt som jag befarat. Rundan vi körde på var också knixig och gick runt ett villaområde som tog den värsta vinden men visst blev den ändå tuff när jag var trött på slutet.

Första intervallen var seg och trevande med all mat i magen och slutade på 7:49. Sedan släppte det och 2:an gick på 7:25, det släppte lite till och 3:an gick av bara farten på 7:21. Det var grym känsla där!!! Därefter började jag må illa och fick släppa av lite vilket gjorde att 4:an gick på 7:28. Under vilan inför sista hade jag allvarliga funderingar på att hålla kväll för den där tortellinin stod mig verkligen upp i halsen.

Tog mig samman lite och tänkte att det kunde vara ett bra tillfälle att bygga pannben och körde på ändå. Kände mig grymt nöjd att jag trots allt fixade den på 7:35 och jag höll ihop hela vägen. Annars tycker jag det kan vara bättre att skita i sista intervallen om den ändå inte går att köra enligt planen då jag tror det gör mer skada än nytta. Att pressa sig hårt när man inte kan hålla uppe kroppen får man bara skador av i min bok. I detta fallet handlade det dock om att besegra magen och den sista intervallen gjorde mycket nytta för mitt pannben!

Jag blir alltid lika förvånad över hur mycket jag kan pressa trots att jag inte är 100% men det lär nog dröja ett tag innan jag äter det där igen. Att bara skriva ordet "tortellini" får mig fortfarande att må illa...blääää!!! Spenat lär jag nog kunna äta snart igen som tur är, det är fina saker det där!