Det lugnande börjar ha effekt och hon gör allt för att hålla sig på benen |
Hon fick först lugnande innan det skulle skäras bort en stor knöl som hon fått uppe på huvudet. Man ville gärna att husse skulle vara med och hålla henne i tassen trots att han inte gillar blod och annat. Det gick väl ok för mig men jag kunde inte låta bli att titta på det läskiga lite då och då. Efter fyra stygn i huvudet var det sedan dags att punktera ytterörat då hon fått något som heter blodöra. Då blev det för mycket för husse! Mycket blod sprutade ut och jag blev vit i ansiktet och började må illa. Oj oj! Nu får vi nog ta hand om husse! .....och jag fick sätta mig ner med huvudet mellan benen för att få färgen tillbaka i huvudet. Fick också lite vatten innan vi fortsatte med kloklippning och jag var nog återhämtad lagom tills vår hund kvicknat till efter en återställare.
Därefter blev det brått då vi hade en tid hos Notarius Publicus för att lämna in våra adoptionspapper. I sista stund upptäckte jag att det saknades en stämpel på ett av mina läkarintyg vilket gjorde att jag fick fara halva Skåne runt för att läkaren skulle få dit den där viktiga stämpeln. Kom precis i tid till Notarius Publicus och i slutet av nästa vecka ska våra papper vara klara för att skicka vidare till UD. Vi spann sedan vidare på Kina-temat under lunchen och nu är vi ännu ett steg på vägen. Det går framåt!!!
7 kommentarer:
Hunden är så söt! Jag drömmer ibland om hunden vi hade när jag växte upp trots att det är mer än 10 år sedan hon dog. En verklig vän!
Hehe! Njae, blod är inte riktigt min grej heller. Men konstigt nog tål jag att se det IBLAND. Skumt. Kanske beror lite på vad man förväntar sig. Men just att se blod spruta, lät inget trevligt.
Vi har också en gammal hunddam här hemma, som hänger med. Fortfarande valpig i sinnet. GALET social! :-D
Härligt att vovven hänger med än, fin är hon!!
Är det inte märkligt hur dagarna man inte tränar ändå fylls av riktigt möjligt. Jag är ofta helt slut de helgdagar min fru jobbar och jag inte tränar eftersom jag då tenderar att ta tag i en en massa olika saker, inte minst nu på våren med trädgård etc...
En helt annan sak, nästa vecka kommer jag publicera ett gästinlägg skrivet av Magnus Sjöberg inför hans premiärmara i Köpenhamn, han har skickat med två bilder från Sydkustloppet tagna av din fru och jag skulle vilja använda dem! Jag kommer givetvis skriva, "Foto: Sofie Erman", hoppas det är OK?
Snorkkis - Hundar är verkligen en vän och det är tråkigt när dom försvinner. Sugen på att skaffa en? :)
Västgötskan - Låter som vår hund! :) Fixar också blod ibland men detta blev för mycket efter att ha titta på det andra läskiga också.
Staffan - Helt klart är det så! Har man hus finns det alltid något att göra dessutom. Fast av någon anledning går det ändå att få tid till träning. Du är ju ett lysande exempel! :)
Oh vad kul med Magnus! Bästa träningskompisen och en härlig inställning. Tror ni är väldigt lika! :) Bara låna bilder! Ska bli spännande att läsa!
Sprutor och blod går bort för mig.
Bara att hålla tummarna att vår son inte skadar sig allvarligt när jag är ensam hemma med honom. Då är det nog jag som svimmar.
När han senast skulle ta vaccinationsspruta för polio fick jag titta bort. Klarar inte av att se nålen :)
Tack! Perfekt, inlägget läggs ut på torsdag då det är en månad kvar till maran i Köpenhamnn, det är i form av en liten intervju jag gjort med honom inför premiärmaran!
Mikael - Samma här! Dom där nålarna är inte roliga och jag vänjer mig aldrig trots att jag tampas med dom varannan dag!
Staffan - Det ser jag fram emot! :)
Skicka en kommentar