6 maj 2012

Dags att fördjupa sig


Ni som har hängt med på vår adoptionsresa minns nog att vi har tänkt adoptera ett barn med speciella behov då detta känns rätt på många sätt. Vi är redan väldigt insatta och har haft möte på barnkliniken där det ska göra en rehabiliteringsplan och annat. Nu är det dags att verkligen fördjupa sig då alla handlingar ska fyllas i och det börjar snart bli "skarpt läge"!

Jag tycker det är lite jobbigt för det känns konstigt att "bestämma" hur ens blivande barn ska vara och vad som ska finnas med i bagaget. Mycket tankar och annat flyger igenom huvudet och vi börjar även fundera på lite andra lättare diagnoser då man gärna ser att adoptivföräldrarna är öppna för mer än en diagnos.


Vi har en lista på alla diagnoser och det är "bara" att kryssa i vad man kan tänka sig. För mig som måste sätta mig in i allt känns det som jag måste bli expert på varje enskild diagnos för att kunna sätta ett kryss i rutan. Allt blir så "stort" och ett litet kryss kan betyda så mycket både för oss och för vårt barn som redan finns där ute någonstans. Att kryssa i vilka diagnoser ens barn ska ha är verkligen inte lätt även om det känns helt rätt!

Jag ska försöka fördjupa mig och sätta mig in i lite fler diagnoser än enbart LKG som vi mest varit inställda på. När vi väl får ett barnbesked har vi 72 timmar på oss att kolla upp alla papper samt journaler om barnet och då tar vi också hjälp av experter vilket känns tryggt. Känns det inte som vi kan hantera det har vi en möjlighet att tacka nej. Detta känns också lite jobbigt då alla dessa barnen verkligen behöver att hem men samtidigt kan vi inte ta på oss mer än vad vi kan hantera. Våra socialsekreterare kommer också vara med och godkänna så att vi inte tar på oss för mycket och även detta känns otryggt. Jag tror det är lätt att man blir lite "blind" när man velat bli förälder så här länge....


Idag läste jag också om Theo i en tidning vi fick av vår vän Anna och inser att vissa diagnoser som ser jobbiga ut på pappret inte alls behöver vara så skrämmande som det låter. Man ska givetvis ha respekt för alla diagnoser och vad dom kan medföra men vissa kan vara rena rutinoperationer här hemma. Jag ska försöka fördjupa mig lite mer närmsta tiden så är jag säker på att vi ska kunna ta ett riktigt bra beslut! Känns som jag har en del tankenötter att knäcka under dagens långpass!

9 kommentarer:

Elin sa...

Ett tips kan vara att kolla upp vad diagnoser kan leda till i framtiden. Hepatit B är exempelvis en vanlig orsak till cancer i levern, vilket man kanske inte alltid tänker på. Så sådana saker är bra att veta om! Hör gärna av er om ni behöver hjälp att få fram klinisk fakta/forskningsresultat. Har rätt bra möjligheter pga utbildningen jag läser!

Kicki sa...

Behöver ni prata med någon som har erfarenheter av barn med särsilda behov, så är det bara att höra av er. Sonen om någon har särskilda behov och är såvitt vet ensam i Sveige med sin huvuddiagnos, men med vanligare "tillhörande" diagnoser.

Kram

Västgötskan sa...

Oj, förstår att det är svårt. Vissa saker har ju inte så stor betydelse, som t.ex. fler fingrar eller tår.

Däremot andra sjukdomar kan ju innebära förändringar/mer arbete i framtiden.

Finns det ingen som kan hjälpa er? Antingen på adoptionsbyrån eller t.ex. någon läkare eller så...? Svårt som privatperson/förälder att sätta sig in i massor av diagnoser. :-(

Ingmarie sa...

Svårt men spännande!

Daniel sa...

Elin - Det är precis sådant här man måste tänka på! Just vad vissa saker kan medföra i framtiden. Tack för att du finns där! Hör av oss om vi har funderingar.

Kicki - Jättetack! Ska läsa på nu närmsta tiden och hör av oss om vi har frågor. Kram!

Västgötskan - Vi får nog själv läsa på och sedan bestämma möte för information på sjukhuset för dom diagnoserna vi kan tänka oss. LKG är vi redan bra pålästa om och har också fått träffa samordnaren på sjukhuset. Dom har koll på detta med LKG vilket det främst lutar åt.

Ingmarie - Svårt är det men jag tror det ger sig självt när vi bestämt oss.

Katjat sa...

Särskilda behov kan också vara så himla lite: mina kompisar har en underbar flicka, med läpp-och gomspalt. Peace of cake att fixa här i Sverige, i Kina en annan sak. Det svåra i början var väl det att barnet bott sitt första år i ett barnhem. Med massor av kärlek och uppmärksamhet väcktes hon emotionellt "till liv". Hon är kalas! Hälsn. Katja

Daniel sa...

Vad fint att du berättar detta Katja! Låter hoppfullt och det är ju just läpp-käk-gomspalt vi huvudsakligen tänkt. Att överösa barnet med kärlek och "få igång" barnet efter vistelse på barnhem fick vi lära oss mycket om på föräldrautbildningen vi gick får ett år sedan. Det kommer bli bra detta och här finns gott om kärlek :)

Helena sa...

Många tankar och funderingar såklart, på er långa väg mot er nya familjemedlem. Ni är så enastående fantastiska, ert barn kommer att hamna i det bästa av hem och få så mycket kärlek...
Sverige är ett fantastiskt land läkar/medicinmässigt och ni verkar ha ett fint stöd i ryggen av organisationer, ni fixar allt, oavsett!

Lycka till! Kram Helena

Daniel sa...

Svåra beslut men det känns ändå riktigt bra detta och så RÄTT!!! :)

Tack för lyckönskningarna!
Kram!