12 juli 2012

Den snabba distansen

Idag blev det en tuff snabbdistans och som uppvärmning körde jag styrka i form av Tabata intervaller precis som jag gjorde innan i veckan. Jag gillar verkligen denna styrkan men idag var det lite jobbigare då träningsvärken från i tisdags satt kvar fast det gick ändå över förväntan!

Sedan värmde jag upp under 3km där jag mötte upp med Sofie ute på en kulle för lite löpskolning, stegringslopp och löparstyrka. Hon följer också ett program för att bli snabbare på milen och hade långa intervaller på sitt schema. En snygg tröja hade hon också på sig som hon fick i födelsepresent av mig igår och hon gillade den.

Syns det att vi har solen i ögonen ;-)

Min snabbdistans bestod av 7km + 2km med 2min vila mellan och även idag skulle jag få jobba med mycket vind. Detta kan ofta stressa mig lite då tempot inte bli så som jag tänkt men jag har blivit bättre på att inte stirra för mycket på klockan och istället se det som extra träning. Jag vet också av erfarenhet att jag är stark i vinden under tävling så visst ger det allt lite extra att plåga sig här på slätterna.



Musik för dagen blev lite gamla godingar med Moby som jag tyckte passade bra för passet. Första sjuan gick på 26:52 kontrollerat och fint, även tvåan gick bra och landade på 7:37. Jag hade tänkt öka lite till på tvåan men så var det ju det där med vinden som verkade blåsa från alla håll idag. Grym träning blev det iaf och ännu ett lyckat pass i ryggen!

4 kommentarer:

Västgötskan sa...

Grym, som vanligt! Jag är nöjd om jag når mitt mål och springer 5 km på 27 1/2 minut... Och då springer du 7... Hihi! ;-)

Jag håller med om att vind är frustrerande... Men man får (försöka) tänka att det EGENTLIGEN är positivt. :-)

Kram!

Daniel sa...

Jag ser vinden ofta som något positivt fast jag gillar inte bruset i öronen när jag har den mot mig. Ibland kan det också vara bra att lägga vinden i ryggen så benen får känna på lite extra fart. Man känner sig så grym då och snabb är man! :-)

Kram!

Lisa sa...

Åh vad underbart det låter. Egentligen hatar jag snabbdistans, haha, (eller älskar?) för det är så jäkla jobbigt! Men när jag läste det här blev jag otroligt sugen... Jag tror faktiskt att det innebär att jag är mentalt redo för come-back;)

Daniel sa...

Come-back låter som musik i mina öron! :) Jag har en viss hatkärlek till snabbdistans. På rätt dag är det grymt att springa men när inte kroppen är 100% kan det vara en ren plåga. Alltid samma sköna känsla efteråt dock ;)