27 apr. 2013

Sydkustloppet 2013


Jag kom till start idag vilket jag tackar min duktiga naprapat för! Det fanns en hel del att göra i min rygg igår och jag hade fortfarande ont igår kväll vilket gjorde att jag var inställd på att inte starta. Idag på morgonen kändes det bättre så jag tog en testrunda på 2km för att se hur kroppen kändes. Det fanns lite smärta kvar men den gick att hantera så jag förberedde Noahs vagn för en dag längs Sydkusten.


Sofie skulle ju också springa med sub2:15 som målsättning och att inte stanna för att gå under hela loppet. Det kändes riktigt kul att vi för första gången kunde vara på plats på ett lopp som en familj och Noah verkade gilla läget när han hoppade i vagnen 20min innan start.


Själv visste jag fortfarande inte riktigt hur det skulle kännas idag så jag ställde mig nästan sist bland dom ca 650 löparna som kom till start....


Det är inte ofta jag står så här långt bak vid en start men idag kändes det helt rätt med tanke på att jag inte ville vara i vägen med vagnen och jag visste ju dessutom inte hur länge kroppen skulle hålla...


Starten gick och det tog runt 1min innan det lossnade så man kunde börja springa. Vi hade vind i ryggen och solen lyste medan vi sprang ut över golfbanan som dom två första kilometerna består av. Kroppen kändes riktigt fin och smärtan var i stort sett borta. Det var bara när det gick utför som det gjorde lite ont men det gick att hantera. Jag ökade tempot och började plocka löpare medan vagnen rullade på fint över den kortklippta fairway. 

Vid 2km kom vi ut på strandpromenaden mot Trelleborg där det gick att dra på lite. Jag sa till Noah att nu kör vi!!! Han gillade läget och tyckte det var spännande medan vi gjorde omkörning av löpare ute på gräset då det var för trångt på strandpromenaden. Jag var nog inte den populäraste killen i loppet då många verkade bli psykade av att bli omsprungna av en vagn utanför gångbanan men så fick det bli!

Stötte på min trevliga vän Anders som verkade njuta av vårvädret

Efter ett tag somnade Noah medan vi fortsatte springa förbi löpare och fick mycket hejarop. Noah sov sedan fram tills strandstigarna kom strax efter 10km. Jag vet inte vad jag prickade in 10km på då min klocka var utlånad till Sofie och det var väldigt befriande att bara få springa utan att ha koll på var jag låg. 


Nu var underlaget tungt och jag frågade Noah om det var ok med allt hoppande. Han skrek att det var ok så vi beslöt oss för att köra skiten ur vagnen över strandstigarna. Den här vagnen är verkligen bra då den har fin fjädring och ett bälte som ligger över axlarna som i en bilbarnstol. Detta gör att Noah inte hoppar runt i vagnen och han verkar trivas trots att underlaget är ganska ojämnt. Vi körde också och hoppade lite vilket han gillade och visst fick sig vagnen en omgång över stigarna. Handtaget gick nästan sönder då en skruv lossnade men det är bara att skruva i den igen. Antagligen har det suttit dåligt redan från början och ni kan se på bilden att handtaget var lite snett när vi kom in i Gislövs hamn för vätska.

Vid min hand syns att plasten "öppnat" sig.

Benen blev lite sura av all sand med vid 18km kom vi äntligen upp på asfalt igen. Vi hade inte plockat några placeringar under strandlöpningen men nu var det dags att dra på lite igen. Vi plockade löpare och fick lite kommentarer då det var knäckande för en del att bli omsprungna av en vagn. Jag kompenserade med att ge alla jag sprang förbi lite hejarop medan Noah började äta russin i farten. Nu var det ju plant igen så det passade bra med lite påfyllning!


Så äntligen kom vi ner till Smygehuk och det kände riktigt fint att rulla förbi fiskrökeriet på Sveriges sydligaste spets. Jag hade lyckats fullfölja loppet trots allt och det kändes väldigt bra att inte behöva bryta min svit på 5år sedan loppet startade. Vi är en liten skara på runt 10 löpare som sprungit alla åren och det känns lite häftigt nu när loppet blivit så stort. Vi var ca 80 löpare första året och idag var vi runt 650!!!


Målet kom där vi fick massor av hejrop och när vi korsade mållinjen sa speakern att vi kom in på 1:43:22. Det var klart snabbare än vad jag trodde och det kändes riktigt skönt att vi fick till ett sådant fint lopp. Jag behövde verkligen detta just nu då det är lite kämpigt med min kropp som inte lyder!


Noah fick medaljen och han var så duktig inne i sin lilla "cockpit". Lite senare kom också hans mamma som sprungit hela vägen och fixade sub2:15 med tiden 2:14:44. En lyckad dag!!!



10 kommentarer:

Sara sa...

Man är inte så populär när man springer loppet på annat sätt än traditionellt :)

Västgötskan sa...

Grymt!!! Hej Noah! (Och liiiite dig också såklart). ;-))

Ser ut som ett jättefint lopp. Blev kär i Skåne när vi var där på semster för några år sen.

Jag var ju lite sugen på att köra i redan år, men nästa år kanske jag dyker upp (inte bara tänker på det). :-)

Kram M

Heli sa...

Vilken härlig läsning och imponerande prestationen av hela familjen!

anneliten sa...

Underbart! Att bli omsprungen av en vagn kan nog kännas surt för en del, men jag hoppas att det inte var flertalet. Påminner mig om det året jag sprang sydkustloppet när Sara varvade löpning med gång och ändå plockade massor av löpare (inklusive mig) och ett par av de jag sprang nära var riktigt sura. Hi hi.

Ingmarie sa...

Heja er!
Vilken dag!
GRATTIS!
Önskar så jag hade kunnat vara med...
KRAM

EvaD sa...

Vilken härlig uppväxt Noah får! Löpningen rakt in i blodet så att säga! Grattis till fin prestation hela familjen! Kram

messan sa...

Bra jobbat Daniel! Du är en bra förebild för oss. Får positiva vibbar och tänk att träning kan vara så beroendeframkallande.
Kvällspromenad blir det här nu.
Kram messan

Daniel sa...

Sara - Intervaller är kanske inte bättre ;)

Västgötskan - Du är varmt välkommen! Bara hojta till om du är sugen! Kram!

Heli - Tack! :D

Anneli - Sara retade nog upp en del ;)

Ingmarie - Du får vara med nästa år! Då springer vi igen!

Eva - Tack! Så tänkte jag också! Noah får vara med i ett tidigt skede :) Kram

Messan - Tack för värmande ord! Ha en riktigt skön promenad! Kram

Lisa sa...

Vad roligt att du kunde köra!! Och Noah också för den delen:)

Dessa löpar-ryggar alltså. Låter sjukt skönt att ha en naprapat som rättar till problemen dock. Hade själv gärna kört "quick-fix" om det varit möjligt:)

Otroligt bra bilder från loppet förresten.

Daniel sa...

Löparryggar är inte att leka med fast detta tror jag inte var löprelaterat konstigt nog ;). Naprapater är magiker! Hoppas du kommer bli helt bra i din rygg och är du i Malmö någon gång så bara hör av dig om du vill testa min naprapat. Fast du har väl redan testat det mesta ;)