Inkörning och frånskjut

Då var det dags att testa det andra paret skor som kom i veckan som var ett par nya racers från Newton. Jag körde ett morgonpass på 12km i lugnt tempo och njöt av det fina vädret. Egentligen är det inga nya skor för mig men dom ska "köras in" innan man får den där fina känslan med dom.

Newtons kräver runt 60-80km innan dom blir riktigt bra och kan ibland kännas lite "stabbiga" i början. Det släpper dock för dessa skorna anpassar sig och formar sig efter löparen dom sitter på. Klackarna som är ganska kantiga rundas av och "membranen" dom jobbar upp och ner på blir också smidigare efter ett tag, på så vis formar dom sig efter foten dom sitter på. Testar jag exempelvis någon annans Newtonskor i samma modell och storlek behöver jag inte tvunget gilla känslan i dom då vi kan ha helt olika fötter och isättning.

Här en bild på ett par nya där man ser små linjer efter gjutformen.

Här efter ca 80km där klackarna blivit lite avrundade och fransiga i framkanten.

Då vet man att dom är inkörda!

Här är efter ca 100mil och när framkanten är helt nedsliten till samma nivå

som resten av sulan ska man byta. Tror dessa skorna har ca 30-40mil kvar.

Det där med slitage med Newtonskorna är väldigt individuellt och vissa får byta efter 100mil medan andra kör 200mil och mer därtill. Newton säger själv att man inte ska springa med något aktivt frånskjut, istället ska man lyfta benen upp och ner medan man låter sig "falla" framåt, hastigheten styr man sedan med lutningen på överkroppen. Detta gör också att skorna håller längre och till dom som klagar på livslängden säger man att dom springer fel med skorna.

Själv springer jag nog med ganska lite frånskjut och som jag sagt här innan så är jag ingen riktig löpare utan mer en "benlyftare". När jag kör kvalitetspass jobbar jag dock mycket med frånskjutet och för att spara lite på mina Newtons (dyra skor) så kör jag ibland med exempelvis mina Puma Roadracers.

Jag vill egentligen springa med ett mer aktivt frånskjut men det ökar också skaderisken och kräver nog att man är en mer erfaren löparen än vad jag är. För mig som sysslat med löpning ganska kort tid (snart 3år) tycker jag benlyftandet funkar bra och jag håller mig skadefri. Kanske kommer jag få till det där fina frånskjutet längre fram och kan börja kalla mig för löpare på allvar?

Benlyftare



Har haft en riktigt mysig julhelg och har nu snörat på mig skorna igen efter förkylningen, pustar ut för den här gången och är glad att kroppen fortfarande är med mig. Tyvärr blev det inget spring på julafton så jag är fortfarande ingen riktig löpare men det passar mig bra för jag springer egentligen inte. Jag lutar mig bara fram lite lätt och lyfter benen upp och ner lätt och fint. Det blir något annat för när allt stämmer så flyter jag fram utan att tänka på den hårda asfalten under mig, jag bara smeker den lätt och allt blir väldigt enkelt. Springa har jag annars hört att det kan vara ganska komplicerat så det här med löpning är nog inget jag ska ge mig in på, har också hört att man kan skada sig och att det kan vara jobbigt.

I träningsväg så blev det igår lite styrka för hela kroppen följt av backtäning och intervaller på bandet. Hade bra tryck i kroppen hela vägen och det känns inte som jag tappat något under förkylningen. Ikväll blir förhoppningsvis lite Powerplate!!! följt ett distanspass med benlyft, kanske kommer jag också lyfta benen över lite trösklar? Får se hur pigg jag kommer vara efter den där Powerplaten...

Laddade nog lite för hårt....

Efter gårdagens lyckade adoptionsmöte drog jag till gymmet för att ösa loss bland vikterna. Det blev ett grymt pass där jag kände mig enormt inspirerad när jag tänkte på hur långt vi faktiskt kommit på vår resa. Jag tror att det träningen gjort att det gått så pass bra och att mina läkarintyg blev så fina som gjorde att jag fick min diagnos godkänd i somras. Hade dom sagt nej i somras hade det varit stop redan där men nu är vi här och det känns sjukt skönt även om det fortfarande är en bit kvar.

Det kändes verkligen som jag gav min sjukdom ett stort långt finger när jag blev godkänd i somras och dessa tankarna i kombination med tunga vikter blev rena dynamiten under gårdagens pass. Jag har därför känt mig ganska mörbultad idag vilket gjorde att jag ställde in träningen helt. Mina bihålor har också börjat protestera lite igen så jag tar det försiktgt och nästa löppass får nog bli inomhus på bandet då dom inte verkar gilla kyla i nuläget. Jag har också fått lite ont i foten, troligtvis är det någon typ av spänningar som min golfboll borde kunna få loss.

Fore!!!



Många bäckar små gjorde alltså att det fick bli vila idag men imorgon är jag julledig! Då hoppas kunna få till ett bra pass på gymmet med både styrka och löpning på bandet för att sedan kunna hålla julafton i lugn och ro. Ni som hängt med här på bloggen vet nog att jag aldrig sprungit på julafton som sig bör när man är löpare. Nu är jag nog mer "benlyftare" än löpare så jag gör som jag vill men kanske jag kommer ut på en runda trots allt....