21 aug. 2011

Prinsens Minne


Vi promenerade från vårt hotell i god tid innan starten så vi hann med att heja på milloppet som startade en timme före mig. Det var roligt och peppande att se alla startklara och snart skulle det vara min tur att få släppa loss!


Vi hejade först på den alltid lika välmatchade Anna som drog iväg på sin mil innan jag började värma för mitt lopp. Känslan som jag haft innan i veckan satt definitivt kvar i kroppen och lättare ben har jag sällan haft vilket även fick min fru att reagera över hur lätt det såg ut. Gick sedan bort till starten där jag träffade Therese som hade haft en förvirrad morgon men som ändå såg laddad, stark och glad ut. Körde sedan lite stegringlopp i kvarteret bakom och ställde upp i främsta fållan 3min innan start. Främsta fållan var för dom som siktade på ett snitttempo under 4:00min/km vilket passade mig bra som ville hålla under 3:56min/km för att fixa 1:23. En siffra som skrämde mig lite på pappret men som jag visste skulle vara fullt möjlig!


Skottet gick och jag kom iväg lugnt och fint tillsammans med alla andra, det kändes verkligen som folk ställt sig i rätt fålla och det flöt på fint i bra tempo. Vinden var ganska kraftig med det vägdes upp av ett svag medlut och bra ryggar att gömma sig bakom. Mina ben var väldigt lätta och det kändes nästan som en jogg med låg puls vilket gjorde att jag ökade en aning för att plocka tid då möjlighet fanns. Drog om lite folk och kom in i ett riktigt skönt flyt!


Benen rockade och jag plockade placeringar medan vi kom ut på motionsspåren med packad grus. Tempo var klart snabbare än 3:56min/km men pulsen låg där den skulle, första 5km gick på 18:42 trots vinden vilket bäddade för en riktigt fin start!


Jag tar mig över första riktiga backen och sedan bär det av utför ner mot Grötvik i lite tuffare terräng med lösa stenar. Nere i hamnen fyller jag på med sportdryck innan jag tar mig an banans största utmaning i form av en ganska seg backe. Den är i två steg med en flack i mitten innan den andra stigningen som är lite tuffare. Springer klokt här och försöker undvika syra medan jag har tålamod och låter killen i min rygg springa förbi för att inte stressa mig till att göra något dumt. Vi peppar varandra lite på vägen och båda backarna går smärtfritt. 

Både backen före och efter Grötvik har gjort att jag fått två dåliga kilometer över måltid men nu är det värsta över och jag ger mig tre dunk med högerarmen på min vänstra axel. Det här är något nytt jag börjat med för att peppa mig själv och tagga till lite extra, känns jättebra speciellt på toppen av en backe!


Nu är det en fin utförslöpa på asfalt ner genom Tylösand och träden tar den värsta vinden. Jag rockar igen och kan trumma på med ett gäng snabba kilometer. Jag ÄGER i Tylösand och det känns som jag har detta som handen i handsken då vi snart ska vända och kommer ha vind i ryggen. Milen prickas in på 38:24 och nästa kilometer går på 3:49 med ben som fortfarande rockar!

Vändningen kommer nere vid Tjuvahålan och en liten kille skriker att jag har snygga skor!

Tack! Snabba är dom också!!!!

Fortsätter trumma på och börjar jag bli lite rädd när jag ser vad som väntar. Här finns ingen asfalt och det är mer som en naturbana där man springer över klipphällarna på anlagda spår där det bitvis varnas för lösa stenar.


Det är inga jättebackar men det är små stigar som slingrar sig hit och dit och naturen gör det svårt att dra nytta av vinden som nu borde varit till hjälp.


Pressar på för fullt och hinner någonstans uppfatta att jag befinner mig på en väldigt vacker plats. Kollar också på underlaget så jag inte trampar fel och minns Annas inspirerande berättelse för två år sedan då hon ramlade. Jag var nu stressad och tappade tid fort trots lätta ben, ville verkligen inte göra något misstag bland stenarna vilket stressade mig ännu mer!


Uppför!!!



Nerför!!!


Pressar och pressar men förlorar ändå tid trots att jag plockar på löparna framför. Peppar mig med att jag tränat mycket backar i sommar och försöker tänka positivt!


Det kommer äntligen en fin afaltssträcka, den går svagt uppför men jag har vind i ryggen. 
Springer förbi några löpare och fixar några kilometer som ligger på min måltid runt 3:56-tempo innan jag kommer ner till Grötvik igen.


Häller vatten över mig vid vätskestationen innan jag bränner uppför samma backe som på vägen dit. Lite tuffare från detta hållet men nu vet jag att det är sista backen. Ger mig tre dunk igen på vänsteraxeln och kör på utför! 

Börjar nu bli trött i benen och tappar tid igen trots att jag tar in meter på löparna framför. Hinner ifatt en av dom där jag blir bekväm och tar rygg. Kollar på klockan och ser att det går för sakta! Jag måste bara om och nu är det ingen kontrollerad löpning längre.


Vill sååååå gärna ha en raksträcka med asfalt och vind i ryggen men det bara svänger och svänger. Varje lite puckel i banan blir ett jättehinder och klockan stressar mig som aldrig förr!!! Springer förbi en fiskbod där det luktar fan och folket i kön säger oooojjj när dom ser hur jag sliter. Nu ligger andningen uppe i bröstet och jag tittar för mycket ner i marken vilket inte är bra!

Sista vätskestationen kommer och nu är det inte långt kvar! Ska jag chansa och bränna förbi den eller ska jag stanna och få i mig några klunkar sportdryck samt tappa några sekunder? Det blir sportdryck då jag samtidigt inser att jag kan få ner pulsen lite så det inte knyter sig helt i magen som det gjorde sist.

Slappnar av lite och benen känns bättre vilket gör att jag kan hålla 4:00-tempo men det går ändå inte fort nog. Jag får verkligen ta fram allt jag har och plockar en löpare som verkar ha väggat samtidigt som jag får kontakt med en blå rygg längre fram. 



Skylten med 500m kvar närmar sig!


500 meter är INGENTING!!!!

Kollar på klockan och ser att detta kommer bli på håret men jag ligger på rätt sida nu. Springer utan musik som kan peppa så det får bli till att slå mig på axlen ännu en gång!


Kommer ut på ängen och ser det låååånga upploppet med målet långt borta och klockan fortsätter stressa mig! Vågar inte släppa den!!!


Ingenting är säkert än och jag blir rädd att jag ska ramla i gräset med mina trötta ben. Kollar och kollar på klockan medan målet närmar sig och ser att jag ligger på rätt sida. Det blir ingen superspurt trots att klockan visade 3:17-tempo på sista 170m och jag kunde kosta på mig en skön målgest!


Jag hör mitt namn i högtalarna och det är en riktigt skön känsla när jag korsar mållinjen med 12sek marginal! Plats 21 bland dom lite över 500 herrarna blev det också och den sista löparen som lyckas göra sub 1:23!


Att gå under 1:23 känns smått overkligt när jag ser det på pappret men jag har fixat detta och jag tror det finns mer att ge på en snabbare bana. Detta är dock sista halmaran för året och jag kommer suga på denna karamellen länge!

Nu ska det laddas om för Lidningöloppet!

Statistik från loppet



16 kommentarer:

De kallar mig Linda sa...

Stoooort grattis! Samt: Vilka fantastiska bilder du tagit UNDER loppet. Det ger din berättelse ännu mer liv och inspiration!

Helena sa...

Vad spännande läsning! Gud vad du är duktig!!! 21 av 500 rockar FETT :-D

Ingmarie sa...

Underbar berättelse och grattis än en gång! jag älskar den där rundan! men tog du verkligen bilderna under loppet?

Lars sa...

Fantastisk redogörelse. Undrar, som Ingmarie, om du verkligen tog bilderna under loppet.

Thomas sa...

GRYMT :-)

Anna (Orka mera) sa...

Wow vilken berättelse och vilka bilder! Men jag måste undra som övriga... hur tog du dem??? Grattis till ditt finfina pers!

Dante9 sa...

Härlig berättelse och coola bilder !

/Daniel

Löpning & Livet sa...

Stort stort grattis! Vilken vecka ni haft!!

mikael sa...

Häftigt!
Jättekul att träffa er efter loppet. Förstår att du var lite "borta" :)
Jag själv är inte heller i bästa form efter loppen

Grattis till ditt fina personbästa. Nu vill jag också sikta mot en tid under 1.25 på halvmaran.
Att ytterligare förbättra min tid på 10 km får komma som det blir.

Trail.st sa...

Vad mer kan man säga än WOW!

Staffan sa...

Ha ha, du är fantastisk Daniel, springer halvmaran på 1:22 och fixar dessutom lite sightseeing med kamera under loppet :-D

Utan kamera och på en mera lättsprungen asfaltsbana borde det kunna då rejält mycket fortare ändå!

Kicki sa...

STORT GRATTIS till en mycket bra tid. Verkligen kul att läsa om loppet. Har sprungit på PrinsBertils stig 2 gånger själv (ej loppet) och tycker den är helt underbar.
Kul att se fotona som du tagit undertiden som du sprang, hur du nu lyckades med det.

Hoppas att vi ses på lördag.

PZ sa...

Starkt kämpat. Banan ser ut att vara tuffare än jag uppfattat det, trodde bara det var två svårsprungna kilometrar.
För att återvända till ditt nästa mål så är det där med höger eller vänster i starten svårt tycker jag. Med höger får man innerkurva i första kurvan och då kan det bli trängre. Kan vara blött på högersidan efter kurvan med. Ett tips är att köra en uppvärmningsrunda de första 500 m av banan och kolla hur det ser ut. Möjligt att du skall knö dig fram längst fram i start och trycka på lite extra i början för att få det lite friare och kunna hamna i en grupp som springer i ditt tempo. Fast man vill ju inte bränna krut i början heller.

Daniel sa...

Linda - Tack och roligt att du gillade bilderna! :)

Helena - Yey! och jag tror det finns mer att ge än detta :)

Ingmarie - Kul att du gillade min berättelse och visst är det en fin runda! Vem har sagt att jag tog bilderna under loppet? ;)

Lars - Kul att berättelsen gick hem! Kommer förklaring till bilderna ;)

Thomas - Grrr! ;)

Anna - Tack och trevligt att träffas igen! Värst vad alla är nyfikna på bilderna ;)

Daniel - Kul att du gillade berättelsen! :)

Andréa - Det har verkligen varit en overklig vecka! Så tacksam för allt!

Mikael - Det tar lite tid innan man blir människa efter 21,1km "full pull" ;) Trevligt att träffas och jag tror en satsning på sub1:25 på halvmaran kommer göra dig snabbare på milen också :)

Piratfarsan - Ett riktigt piratpass! \../ \../

Staffan - Hehe! Hade ingen kamera men på asfalt borde det gå att pressa lite till :)

Kicki - Verkligen en fin bana och måste nog testa springa den utan press någon gång. Visst ses vi på lördag! :)

PZ - Det trodde jag med och jag mindes heller inte att den var så knixig när jag sprang där för två år sedan. Angående LL så stod jag till vänster förra året för att slippa sörjan i innerkurvan men det var lerigt där också vilket gjorde att folk bromsade upp och jag såg hur mängder med löpare sprang förbi på innerkurvan.
Jättetack för tipset men uppvärmningsrundan! Ser det ok ut blir det bra tryck i högerspåret när kanonen smäller så jag kommer loss lite. Det kan hur som inte gå sämre än starten förra året. :)

K2 sa...

Grattis till sub 1:23. Kul och bra berättelse, fina bilder. Jag tillbringade mycket tid i de där krokarna på 80 och 90-talet så det var välkända namn och vyer.

Daniel sa...

Tack K2! Kul att du kände igen dig! Det är verkligen en fin bana där längs kusten. Måste se till att springa den någon gång när det inte ät tävling så man kan njuta lite mer ;)