29 sep. 2011

Lidingöloppet 2011

Martin, John, jag, Mikael, Ingmarie, Anneli, Kicki, Anna och Sofie bakom kameran

Det var strålande väder och Lidingö visade verkligen sin bästa sida medan vi mötte upp för en trevlig pepp-träff innan vi gick upp till starten. Kroppen kändes kanon och jag visste att jag hade medaljtiden på sub2:15 i mig om jag bara kunde genomföra loppet med huvudet utan att riskera något. Planen var att få till starten bättre än förra året för att inte tappa tid i trafiken vilket jag gjorde 2010. När det sedan blev mer utrymme skulle jag ligga på lite extra under kilometer 10-20 för att ha god marginal på sista jobbiga milen.

Nyckeln för sub2:15 var att pricka in 15km under 65min för att få ett riktigt bra läge sista halvan. I Abborrbacken vid 25km och Karins backe vid 28km skulle jag sedan ha så god marginal att jag kunde promenera i vissa partier för att inte riskera något, då skulle jag också kunna promenera med tiden på min sida utan att bli stressad. Jag såg backarna som en vilosträcka istället för ett hinder och dom skulle ge mig ny kraft att kunna ösa på igen när det blev flackt. Det finns snabba partier på sista milen och dom tänkte jag utnyttja istället för att utmana i backarna, att se backarna som en fördel kändes också väldigt bra för huvudet. Lite mesig taktik för att vara mig men jag ville verkligen inte riskera något när jag kände att det fanns bra läge för medalj.


Taggad och glad gick jag in i startfållan 15min innan skottet för att ta en uppvärmningsjogg ner till första svängen där det brukar vara lite sankt i gräset. Visst var det sankt även i år men jag hittade ett spår på gräset där det var fast och fint som jag tänkte sikta på. Träffade också på min snabba klubbkompis Magnus (slutade som fin 83:a) samt trevliga Senad från Björnstorp. Ställer sedan upp vid startlinjen där jag hör en röst vid sidan om mig...

Tänker du jaga mig idag igen?


Det är Ola som däckade efter mållinjen på 5:an förra helgen och jag blir förundrad över hur liten världen är. Vi pratar lite taktik innan det mäktiga startskottet smäller av och jag drar på för fullt. Vill verkligen komma loss ordentligt och det funkar toppen, är nästan uppe bland löparna i 1B när vi kommer in i första kurvan.


Sofie passade på att filma starten där hon stod mellan grupp 1A och 1B
Själv stod jag i 1C längst bort så det är inte lönt att ni letar efter mig ;)
Dra gärna upp i 720p för bättre upplösning.


Prickar in "mitt spår" medan det blir lite kalabalik där det är sankt på innerkurvan. Det smalnar sedan av lite och blir trångt men tempot är bra trots allt och jag är glad över att ha torra skor. Mycket armbågar blir det i trängseln och jag ser en lerpöl närma sig men läser situationen bra. Som väntat tar löparen till höger om mig ett skutt åt sidan men jag har spänt upp mig ordentligt, han studsar i sidan på mig och tillbaka i sitt spår där han snällt får springa genom skiten. Han får också en utskällning av en annan löpare och det börjar bli lite irriterat så jag bestämmer mig får att ta en ytterkurva i nästa sväng. Får en ordentlig lucka att springa i även om det är långt ifrån idealspåret. Jag drar på lite extra och plockar många placeringar samt får en bonus i form av innerkurva på nästa sväng. Nu ligger jag också helt rätt och får innern när det smalnar av in på grusvägen. En perfekt start och jag har nu ett bra utgångsläge!

Nöjd och glad flyter jag med strömmen i ett tempo som passar mig perfekt, har ett skönt flyt och kilometerna rullar på utan att jag behöver offra för mycket energi. Någonstans vid 5km dyker en Kenyan (John Sompol) upp som en missil i gräset utanför banan. Min fru berättade efteråt att han tydligen hade missat starten av någon anledning och nu jagade han på friskt. Coolt och inspirerande att se detta och han slutade 5:a på 1:44 trots missad start!


Jag kommer ner till Kyrkviken med fint publikstöd, jag verkligen njuter av löpningen och alla hejarop. Springer på lätt och fint och tar med mig den positiva energin upp till 10km passeringen som prickas in på 43:14 vilket är 2min bättre än förra året. Jag har inte tokkört på något sätt och har tonvis med energi kvar för att nu börja dra på lite hårdare under kilometer 10-20 precis som planerat.

Det finns gott om plats och mina Newtons får smaka på lite asfalt vilket ger en skön kick i steget. Det går bra och rullar på precis som jag tänkt mig, kontrollerat fast ändå lite fortare än innan och jag plockar löpare på löpare. När jag närmar mig 15km kommer jag upp jämsides med Powerade-utmanaren som tittar lite mycket ner i backen. Ger honom lite peppande ord medan jag drar förbi och prickar in 15km på 64:02, sub65 på första halvan var planen och jag är mer än nöjd med hur allt utvecklats.


Fortsätter tugga backar som en maskin och ser till att få i mig ordentligt med vätska vid varje station för att vara laddad inför sista tuffa milen där loppet avgörs. Jag kommer till 20km och efterhandsstatistiken visar att jag plockat nästan 100 placeringar från 10km passeringen, har gått från plats 455 till 366 utan att ha tagit ut mig på något sätt. Jag ser också på klockan att jag nu har stor marginal på sista milen, runt 50min och det ger mig ännu mer positiv energi. Känns som jag har silvret i en ask om inget oväntat händer! En fantastisk känsla!


Jag slår av lite på tempot och hittar några ryggar att följa, plockar inte placeringar längre och blir också omsprungen men håller mig kall. Peppar mig själv med att ge barnen längs banan high-fives och eldade på publiken för att få lite energi tillbaka inför vad som nu väntade. Flyter på lätt och fint när Abborrbacken närmar sig, huvudet är fortfarande med mig och planen håller när jag börjar räkna tider. Abborrbacken kommer och jag börjar promenera direkt i första branten, jag kan springa men samlar istället kraft och har tålamod medan löpare sakta jobbar sig förbi mig.

Efter ca 100m börjar jag springa igen och snart kommer också sträckan med asfalt där det blir kärlek med mina Newtons! Plockar tillbaka placeringarna jag förlorat och mot toppen skriker jag högt tillsammans med några andra löpare som också är sjukt nöjda efter att ha klarat backen, än en gång har planen funkat och benen är förhållandevis fräscha. Drar på i 4:20 tempo igen medan jag ser att vissa löpare väggat och börjat promenera. Längre fram står också löpare med kramp och killen till vänster om mig skriker till när det knyter sig på baksidan av låret. Jag slänger iväg lite peppande ord för jag är på riktigt gott humör och så förbannat nöjd med min taktik som fortfarande håller!

Det flyter på fint i 4:20 tempo och jag plockar lätt in tiden jag förlorade på att promenera i Abborrbacken medan jag närmar mig Karins backe vid 28km. Laddar hårt på ängen framför och tar med mig så mycket fart jag kan uppför där jag bara flyter och börjar promenera när jag känner att jag måste anstränga mig. Jag promenerar inte speciellt länge och när jag kommer upp till toppen vet jag att jag fixat medaljen. Njuter sista biten i flyttempo och först nu börjar det bränna i vaderna men det gör inget då det är slut på backarna. Jag utmanar inte för jag har god marginal och vill inte riskera något med vaderna. Tappar lite placeringar men låter inte det stressa mig, jag har tiden på min sida och jag laddar för upploppet!

Underbara Grönsta öppnar upp sig och nu laddar jag friskt trots att ingen utmanar mig på spurten. En grym känsla precis som förra året och min Garmin visar 2:54-tempo på sista 250m.


Plockar ett gäng löpare på lätta ben, knyter båda händerna hårt och skriker högt när jag närmar mig mållinjen. Jag får ett skönt rus i hela kroppen och det blir en perfekt avslutning på ett lyckat löparår! Alla mina mål för året är nu fixade och jag är så oförskämt nöjd när jag får silvermedaljen i min hand!

2:13:05!!! 

12 kommentarer:

MALIN sa...

Så lätt du fick det att låta!
Bra jobbat!

Therese sa...

Ja shit vad lätta du fick de där 30 kilometrarna att verka! Riktigt häftigt att läsa om hur du följde din plan och ordnade hem medaljen precis på det sätt du tänkt. Och coolt att höra att även medaljlöpare går några steg i backarna! Det trodde jag faktiskt inte. Jag blev ruskigt sugen på att springa lidingö nästa år nu!

Löpning & Livet sa...

Vilken härlig läsning! återigen stort grattis!!

PZ sa...

Bra jobbat. Var lite fundersam när jag såg dina mellantider men nu inser jag att de bara var resultatet av en stabil och klok löpning. Själv hade jag en något tyngre resa sista 7 km men det gick vägen ändå (även om jag inte riktigt nådde mitt mål).

Sara sa...

Du är min idol i år - GRYMT GRYMT GRYMT! Jag längtar till de 30 nästa år!

Staffan sa...

Tack för en inspirerande rapport med härliga bilder! Som Therese skriver så fick du det att verkar otroligt lätt och kontrollerat hela vägen. Njut nu av silvret och att du uppnått alla dina mål den här säsongen!!

h-man sa...

Återigen grattis till fin prestation! Ser fram emot att läsa om hur du knäcker 2,05 om ett år ;)

Andrej sa...

Underbart!!

Anonym sa...

Bra jobbat! Berättade imponerat om din prestation för min man - och då visade det sig att han sprungit på 2:10 för några år sen. Så då blev jag ju förstås lite imponerad av honom också! ;-)

/Hanna

Daniel sa...

Malin - Det var lätt för huvudet men kroppen fick jobba ;)

Therese - Det var nog ett av dom "lättaste" långloppet jag sprungit då jag hade huvudet med mig hela tiden och det blev inga negativa tankar. Kroppen har dock varit sliten hela veckan så jag mesade nog inte trots allt. Klart du ska springa nästa år! :)

Andréa - Tack igen och roligt att du gillade berättelsen!

PZ - Tog dig på orden när du tipasde om att ta ne jogg ner till första svängen och det var ett smart drag...tack! :) Skönt att det gick vägen, hoppas du fixar ditt mål nästa år!

Sara - Nästa år hoppas jag verkligen du kan vara med! Lidingö är verkligen "ditt lopp" ;)

Staffan - Tack! Jag suger verkligen på karamellen nu :) Så skööönt när man fixar målsättningarna...eller hur?? ;)

h-man - Tack! Tuff tid med 2:05 men 2:10 kanske får bli ett mål nästa år? :)

Andrej - :D

Hanna - Tack! Grym man du har! Jag tror jag siktar på 2:10 nästa år också :)

K2 sa...

Grattis till medaljen och ett väl genomfört lopp!

Daniel sa...

Tack K2! Den satt där den skulle! :)