jagharms.se

Jag skrev för ett tag sedan att det skulle hända lite saker inför ms-dagen den 29 maj och nu är sidan jagharms.se uppe. Tillsammans med några andra har jag fått äran att vara ambassadör inför dagen och jag har varit delaktig i uppstarten av sidan. Det är NHR som ligger bakom kampanjen och vårt mål är att uppmärksamma hur det är att vara ung med ms där NHR drar gränsen vid 40år. Vi vill också påverka ansvarig minister att prioritera neurosjukvården då den har många brister och är väldigt olik beroende på var i landet man bor. Sjukvården är inte lika för oss med ms och det finns mycket att förbättra!

Sidan har precis startat och det kommer hända lite saker allt eftersom så håll gärna koll på den framöver. Var gärna med och stötta oss genom att registrera er på sidan så får ni löpande information om vad just ni kan göra för att belysa vår sjukdom. Tack på förhand!

Sydkustloppet 2013

Jag kom till start idag vilket jag tackar min duktiga naprapat för! Det fanns en hel del att göra i min rygg igår och jag hade fortfarande ont igår kväll vilket gjorde att jag var inställd på att inte starta. Idag på morgonen kändes det bättre så jag tog en testrunda på 2km för att se hur kroppen kändes. Det fanns lite smärta kvar men den gick att hantera så jag förberedde Noahs vagn för en dag längs Sydkusten.

Sofie skulle ju också springa med sub2:15 som målsättning och att inte stanna för att gå under hela loppet. Det kändes riktigt kul att vi för första gången kunde vara på plats på ett lopp som en familj och Noah verkade gilla läget när han hoppade i vagnen 20min innan start.

Själv visste jag fortfarande inte riktigt hur det skulle kännas idag så jag ställde mig nästan sist bland dom ca 650 löparna som kom till start....

Det är inte ofta jag står så här långt bak vid en start men idag kändes det helt rätt med tanke på att jag inte ville vara i vägen med vagnen och jag visste ju dessutom inte hur länge kroppen skulle hålla...

Starten gick och det tog runt 1min innan det lossnade så man kunde börja springa. Vi hade vind i ryggen och solen lyste medan vi sprang ut över golfbanan som dom två första kilometerna består av. Kroppen kändes riktigt fin och smärtan var i stort sett borta. Det var bara när det gick utför som det gjorde lite ont men det gick att hantera. Jag ökade tempot och började plocka löpare medan vagnen rullade på fint över den kortklippta fairway. 

Vid 2km kom vi ut på strandpromenaden mot Trelleborg där det gick att dra på lite. Jag sa till Noah att nu kör vi!!! Han gillade läget och tyckte det var spännande medan vi gjorde omkörning av löpare ute på gräset då det var för trångt på strandpromenaden. Jag var nog inte den populäraste killen i loppet då många verkade bli psykade av att bli omsprungna av en vagn utanför gångbanan men så fick det bli!

Stötte på min trevliga vän Anders som verkade njuta av vårvädret

Efter ett tag somnade Noah medan vi fortsatte springa förbi löpare och fick mycket hejarop. Noah sov sedan fram tills strandstigarna kom strax efter 10km. Jag vet inte vad jag prickade in 10km på då min klocka var utlånad till Sofie och det var väldigt befriande att bara få springa utan att ha koll på var jag låg. 

Nu var underlaget tungt och jag frågade Noah om det var ok med allt hoppande. Han skrek att det var ok så vi beslöt oss för att köra skiten ur vagnen över strandstigarna. Den här vagnen är verkligen bra då den har fin fjädring och ett bälte som ligger över axlarna som i en bilbarnstol. Detta gör att Noah inte hoppar runt i vagnen och han verkar trivas trots att underlaget är ganska ojämnt. Vi körde också och hoppade lite vilket han gillade och visst fick sig vagnen en omgång över stigarna. Handtaget gick nästan sönder då en skruv lossnade men det är bara att skruva i den igen. Antagligen har det suttit dåligt redan från början och ni kan se på bilden att handtaget var lite snett när vi kom in i Gislövs hamn för vätska.

Vid min hand syns att plasten "öppnat" sig.

Benen blev lite sura av all sand med vid 18km kom vi äntligen upp på asfalt igen. Vi hade inte plockat några placeringar under strandlöpningen men nu var det dags att dra på lite igen. Vi plockade löpare och fick lite kommentarer då det var knäckande för en del att bli omsprungna av en vagn. Jag kompenserade med att ge alla jag sprang förbi lite hejarop medan Noah började äta russin i farten. Nu var det ju plant igen så det passade bra med lite påfyllning!

Så äntligen kom vi ner till Smygehuk och det kände riktigt fint att rulla förbi fiskrökeriet på Sveriges sydligaste spets. Jag hade lyckats fullfölja loppet trots allt och det kändes väldigt bra att inte behöva bryta min svit på 5år sedan loppet startade. Vi är en liten skara på runt 10 löpare som sprungit alla åren och det känns lite häftigt nu när loppet blivit så stort. Vi var ca 80 löpare första året och idag var vi runt 650!!!

Målet kom där vi fick massor av hejrop och när vi korsade mållinjen sa speakern att vi kom in på 1:43:22. Det var klart snabbare än vad jag trodde och det kändes riktigt skönt att vi fick till ett sådant fint lopp. Jag behövde verkligen detta just nu då det är lite kämpigt med min kropp som inte lyder!

Noah fick medaljen och han var så duktig inne i sin lilla "cockpit". Lite senare kom också hans mamma som sprungit hela vägen och fixade sub2:15 med tiden 2:14:44. En lyckad dag!!!

Kaputt

Det är inte speciellt bra med mig och träningen går inget vidare. Jag är slut i kroppen och har egentligen varit det i perioder under en tid nu. Det är en jobbig trötthet och orkeslöshet som gör att träningen inte fungerar. I förrgår kändes det lite bättre så jag gav mig ut på en löptur men fick avbryta efter någon kilometer. Jag fick någon konstig värk i höftpartiet som jag också känner av till vardags och det blir inte bättre. Jag har dock en plan att komma på banan igen...

Igår var jag hos läkaren för prover och hon hade lite idéer om vad som kunde vara fel på mig. När det gäller höften så har jag i eftermiddag en tid hos min naprapat och jag hoppas han kan ge mig lite klarhet i vad som felar men först ska jag ut och markera bana för Sydkustloppet som går av stapel imorgon.

Jag tror det kommer bli en fin löparfest med runt 700 löpare och det är kul att vårt lopp nu lockar så många. Vädret ska bli fint och vi kommer ha vind i ryggen som det ser ut nu så det kan inte bli mycket bättre. Lite tråkigt att jag kanske inte kommer springa då det hade varit kul att ta sig igenom loppet med Noah i löparvagn. Jag har dock inte gett upp hoppet och jag hoppas min duktiga naprapat kan få ordning på mig i eftermiddag. Hoppas vi ses på startlinjen imorgon!

Vilken dag!

Finklädd!

Jag vet inte hur Noahs två första födelsedagskalas har varit men jag kan lova att han kommer minnas sitt tredje kalas som vi kombinerade med hans dop. Själv har jag bara varit på dop av bebisar och att döpa en 3-åring blev lite annorlunda då Noah själv kunde vara med och hjälpa till, eller som prästen sa när dopet startade..... -Här i kyrkan bedriver vi barnarbete...

Noah fick själv ringa i kyrkklockan och han fick också hjälpa till att hälla upp vattnet i dopfunten. Han var så duktig under hela dopet och nu är han dopt. Nils Noah Jin är han namn där Jin är ett av hans kinesiska namn som vi behöll. Jin betyder guld vilket passar bra då han är vår lilla guldklimp!

Sedan blev det kalas med massor av kakor och massor av paket! Noah kunde inte öppna alla på plats så han kommer fortsätta öppna idag. Jag kan lova att det var många paket och Noah så nöjd ut när han insåg att alla paketen var till honom!

Han fick också en jättefin eldriven traktor med sitt namn på som han kommer han mycket skoj med i vår trädgård. Vi ska snart ut och provköra i solen....

Noah 3år!

I onsdags fyllde Noah 3år och det firades på bästa sätt! Först glass i solen där italiensk choklad blev en höjdare. Därefter blev det lite lekplatshäng innan vi åt på kinarestaurang och öppnade paket. Idag fortsätter firandet då vi kombinerat Noahs dop med födelsedagskalas. Noah ska själv få ringa i kyrkklockan och vi kommer fylla kyrkan med ca 70 vuxna och 30 barn. Därefter blir det kakkalas med minidisco och fiskdamm för dom små. Vädret visar sin bästa sida och det kommer bli en hejdundrande dag! Trevlig helg på er!

Styrkeläger

Foto: Mikael Björk/Stigarna

Löparlägret i helgen borde egentligen kallats för ett styrkeläger för löpare. Jag har sprungit på alla möjliga underlag vilket gjort mig slut i både huvud och ben. Att ta sig fram över Kullaberg kräver verkligen att man håller tungan rätt i mun och läser av terrängen. Det gäller att hela tiden vara ett steg före och planera sin väg för att inte trampa fel. När man lägger sig på kvällen ser man stenar, grenar och löv susa förbi över näthinnan som om dom etsat sig fast.

"Anna on the edge" På hennes högra sida finns ett stup, inte läge att trampa fel.

Benen fick verkligen jobba på andra sätt än under vanlig löpning och jag tror aldrig jag varit så slut i fötter och vrister. Den här terrängen bygger verkligen starka ben även om löptekniken inte blir den bästa. Det känns som vi sprang nästan hela helgen men vi fick bara ihop strax över 40km löpning. Jag tror vi var några som blev lite stressade av att vi inte fick ihop mer kilometer och vi berörde ämnet ett antal gånger medan vi hoppade över stock och sten. Själv trodde jag att veckan skulle landa på totalt 100km men fick nöja mig med 82km. Jag tror ändå detta gav mer än vad en vecka med 100km hade gett. Vi var ute och rullade ben under lång tid och dom fick jobba konstant.

Idag var det dock slut med benstyrkan för idag ville jag ha fart! Jag dammade av ett gammalt "Szalkai-pass" med 5km snabbdistans följt av 2x5x200m där vilan efter 5km låg på 3min och under intervallerna på 45sek med 90sek mellan dom båda blocken. Snabbdistansen landade på 19:23 utan att förta mig och 200:ingarna gjorde jag mitt bästa för att hålla under 3:00-tempo men lyckades inte riktigt på 2st. Den sista blev dock den snabbaste och jag var nöjd med mitt pass!

Dagens tider med 3km uppjogg och nerjogg

Kors och tvärs över berget

Dagens långa pass blev runt 2,5 timmes löpning och totalt fick vi ihop över 1000 höjdmeter under hela dagen. Kroppen har fungerat riktigt bra trots att jag inte är någon bergsget men nu är benen ganska trötta. Det blir heller inget långt inlägg för jag behöver sova inför morgondagen då det väntas lite fler äventyr. Imorgon ska jag också äntligen få träffa mina älsklingar igen som jag nu varit borta ifrån i en vecka. Det var lite olyckligt att det här lägret skulle krocka med min utbildning vilket gjorde att jag fick vara borta lite väl länge. Det har ändå varit en bra vecka och på måndag har jag semester vilket ska bli skönt. Här är några bilder från dagens fina runda...

Höjdmeter

Lördagens första pass med mål att få till lite höjdmeter är avklarat. Stundtals var det mera klättring än löpning och 8,5km tog nästan 90min vilket säger en del om terrängen. Jag vet inte hur bra löpare man blir av detta men det bygger starka ben och det är väldigt kul som omväxling, totalt fick vi ihop nästan 400 höjdmeter. Nu väntas det snart långpass så det blir inte så mycket skrivande men här är några bilder från förmiddagen...

På trailcamp

Utbildningsveckan är slut så nu har jag styrt kosan söderut och är på trailcamp ute på Kullaberg. Jag fick en bra avslutning på kursen och hade högst poäng på provet vi fick avsluta veckan med. Jag lyckades lösa 23 av 25 problem vilket jag var grymt nöjd med och dom två felen jag hade berodde mest på missförstånd av några texter på Engelska. Det kändes riktigt skönt och jag åkte ifrån Göteborg nöjd och glad.

Nu är det trailcamp hela helgen med fint boende, god mat och trevligt sällskap. Det sägs att våren också ska komma till helgen vilket låter helt fantastiskt och jag har faktiskt garderat mig med lite tunna kläder ifall vårvärmen kommer. Vi har redan sprungit första rundan och här är verkligen fint att springa, vädret gick heller inte att klaga på. Imorgon ger vi oss på höjdmeterna vilket ska bli grymt kul och benen kommer få fortsätta jobba!

Inför ms-dagen

Den 29:e maj är det ms-dagen och i år händer det äntligen lite saker saker här på hemmaplan. I år är temat "ung med ms" och i detta sammanhanget kan jag faktiskt kalla mig ung då man drar gränsen vid 40år. Alltid något positivt med den här sjukdomen!

Ni som följt mig på bloggen genom åren vet nog att jag redan uppmärksammar denna dagen varje år då jag tycker det är viktigt. I år är det dock lite annorlunda då jag tillsammans med några andra har fått äran att vara ambassadör för ms-dagen vilket gör att jag i allra högsta grad kommer vara inblandad. Det känns riktigt kul men tyvärr krockar en del av förberedelserna med annat. Jag var uppbjuden till Stockholm till helgen men jag har ju att löparläger inplanerat sedan länge vilket får gå före. Lite synd nu när det äntligen händer något på hemmaplan men jag kommer ändå bidra så gott jag kan. Det kommer mer info om vad som händer lite senare så håll ögonen öppna...

Lugnet lägger sig

Kursen jag går denna veckan har stressat mig en aning just för att det är så mycket nytt att lära sig. Jag vill alltid prestera bra vilket gör att jag ställer höga krav på mig själv och när jag inte har koll på läget blir jag stressad. Vi är bara tre stycken på kursen varav en norrman och en smålänning som redan innan kursen hade koll på det mesta. Jag tror mest dom går kursen för att få papper på att dom är utbildade medan jag verkligen behöver lära mig allt!. Detta stressar mig också för dom håller ett sådant högt tempo men nu äntligen börjar jag förstå vad jag sysslar med. Idag lossnade det och många pusselbitar föll på plats vilket känns underbart! Jag har koll på läget nu och känner att jag behärskar det jag ska göra. På fredag är det prov på allt och nu känner jag mig lugn igen för det kommer gå bra!

Den fina känslan smittade av sig på kvällens pass då jag fick till en skön kvällsjogg in till Göteborg. Jag bor ute i Mölndal och mitt mål var att springa upp till toppen av Slottsskogen som ni ser på bilden. Till skillnad från igår så var benen riktigt lätta och kroppen svarade fint. Kropp och själ hänger verkligen ihop när man springer och idag var ett bra exempel på det. Jag ville springa långt ikväll men fick hålla mig till 16km då jag höll på att missa middagen på hotellet. Det blir ju också mer löpning senare i veckan så det var kanske tur att jag hade en tid att passa ändå?

Snabbare än Anders Szalkai

Ikväll dammade jag av en gammal utmaning från Funbeat som gick ut på att försöka springa snabbare än Anders Szalkai på det kuperade milspåret i Skatås. Anders sprang inte för fullt men jag tyckte ändå det lät som en rolig grej att vara snabbare än vinnaren av Stockholm Maraton 2001 för en dag. Tiden att slå var 51:23 vilket kan tyckas lätt. Efter att ha läst om passet på hans blogg lät det ändå som en ganska tuff bana så det var med spänning jag gav mig ut till Skatås utan att ha den minsta koll på banprofilen. Hur kuperat skulle det vara?

Kroppen var inte den bästa med tanke på att jag stått mycket under kursen jag går under dagen. Jag är van vid att arbeta stående och gående men att bara stå helt stilla som jag gjort idag tar en hel del på benen. Jag värmde upp någon kilometer innan jag gav mig på 10km slingan och känslan var väl ändå helt ok.

Till en början var det ganska lättsprunget även om underlaget var lite "sumpigt" på en del partier. Sedan kom backarna och jag fick börja jobba med mina ben som fort blev tunga och tappade tryck. Jag tyckte jag var riktigt kass uppför men jag tog ändå in på alla löpare som också passade på att var ute i den fina kvällen. Det stärkte mig lite men jag måste nog ändå bruka lite mer allvar med backträningen framöver. Mina ben är inte roliga att springa uppför med kan jag lova!

Nöjd och slut efter debuten i Skatås

Jag krigade ändå mig igenom milen på 43:11 och var nöjd med min insats, klart snabbare än Anders Szalkai var jag ju också! Det blev en fin kuperad snabbdistans och jag hoppas träningslägret på Kullaberg till helgen kommer härda benen ytterligare för där finns ännu värre backar. Som jag skrev i gårdagens inlägg så ska benen få jobba denna veckan och än är det bara tisdag! Bring it on!

Träningsveckan har börjat!

Den här veckan är lite speciell då jag är bortrest på utbildning vilket både är kul och tråkigt. Det är roligt att lära sig nya saker men det är inte så kul att vara hemifrån och det känns ännu jobbigare nu när jag blivit pappa och vill spendera all ledig tid med Noah. Jag är själv på kursen och att sitta själv på ett hotell ute i Mölndal under kvällarna är heller inte speciellt kul men det finns bot på det tråkiga!

Gunnebo slott

Jag har med mig en xbox samt mina löparskor vilket räcker långt och idag var jag ute på en skön kvällsjogg för att utforska omgivningarna. Bara några kilometer bort från hotellet ligger riktigt fina motionsspår där jag tänker spendera kvällarna med lite olika pass som jag har planerat. På fredag styr jag sedan kosan söderut och stannar till vid Kullaberg över helgen för Trailcamp Kullamannen med fina löparvänner. Det var egentligen lite oturligt att detta skulle komma samtidigt som jag var på kurs då det innebär att jag kommer vara ännu mer hemifrån. Samtidigt passar det väldigt bra då jag ändå är ute och far längs västkusten. Jag har också tagit semester på måndagen för att få lite extra tid med min fina familj innan nästa arbetsvecka börjar. Jag tror det kommer bli en riktigt bra vecka ändå och benen ska få jobba!

Lite av en revansch

Idag tog jag en liten revansch på dom misslyckade 10x1000m förra veckan. Det slog dock inte eldflammor runt skorna som bilden visar men det blev ett bra pass! Jag ville väldigt gärna hålla alla intervaller under 3:40-tempo med 90 sek vila rakt igenom men fick tyvärr vika ner mig efter halva passet. För att orka hålla trycket uppe fick jag öka på vilan till 120sek under andra halvan och det blev lite väl tufft mot slutet....men det gick!!!

Dagens tider

Det här får bli veckans enda kvalitetspass för jag har lite av en vilovecka då det kommer bli mycket löpning hela nästa vecka vilket jag ska återkomma till senare. Jag har också börjat nytt jobb denna veckan vilket tar all min energi då det är mycket nya saker och den lilla energi jag har kvar vill jag lägga på Noah. Därför får också bloggen lida lite och jag har heller inte mycket tid att kommentera på andras bloggar just nu men jag läser när jag har tid. Nästa vecka är jag tillbaka för fullt! Vi ses då!!!