31 maj 2012

Söder om landsvägen ?

 Ni kanske undrar över mitt nya bloggnamn vilket jag tänkte förklara lite närmre....




Här nere finns det en väg som heter Länsväg 101 som går från Malmö bort mot Ystad och den är även känd som Landsvägen. Vi bor ca 2km söder om Landsvägen ute på Söderslätt så därför tyckte jag detta namnet kunde vara passande. Det finns också lite roliga historier kring denna vägen och man nämner den ofta när man pratar om saker och ting här nere. Man kanske har varit norr om Landsvägen och gjort något och då kan det ibland vara tryggt och skönt att komma söder om vägen igen.

Vi som bor här brukar också säga att den här vägen delar Sverige i två likvärdiga delar och allt på andra sidan vägen är norra Sverige. Det är också söder om Landsvägen som jag springer många av mina pass men det händer att vågar mig över på andra sidan ....på bilden är jag söder om vägen. ;)


Här är lite text hämtat från Wikipedia om Landsvägen:

Vägen, som korsar Söderslätt i södra Skåne, var förr huvudväg mellan Malmö och Ystad (nuvarande huvudväg är E65). Folk på Söderslätt säger skämtsamt att vägen delar Sverige i två likvärdiga delar. När vägen rätades ut och försågs med asfalt var ett skämt bland de som bodde på Söderslätt att "här växer det så in i Norden att man måste asfaltera jorden". Jordbruksmarkerna på Söderslätt anses generellt vara bland de bördigaste i Europa.

Det finns också en gammal film med Edvard Persson som heter Söder om Landsvägen och här kan ni höra Edvard sjunga en snapsvisa från den.

30 maj 2012

Vad gjorde jag ?

Vad gjorde jag för att uppmärksamma ms-dagen kan man fråga sig?

Inget speciellt mer än att lägga ut några inlägg här på bloggen samt skicka lite tankar till några vänner i samma sits som jag vet har det tufft.

Annars gjorde jag det vanliga och såg till att min sjukdom har ett rent helvete i min kropp och önskar att den aldrig satt sin fot här. Dagar som denna gör att jag tänker mycket på min sjukdom och om framtiden vilket gör mig lite orolig men samtidigt enormt motiverad att sätta emot allt vad jag kan. Idag blev en riktigt bra dag på den fronten för min sjukdom fick för första gången smaka på full dos av min bromsmedicin efter att jag haft uppehåll ett tag. Jag började med halv dos i förrgår och det gick helt ok så jag hoppas att jag klarar av full dos trots att det är tätt inpå.

Förutom detta fick jag idag hem ny d-vitamin med lite mer drag i än min gamla och dessutom fick jag ett excel-ark med mitt nya styrkeprogram som en vän gjort till mig. Det var pang på med dubbla pass idag och trapetsen gick varm både efter lunch och nu på kvällen.


Det är ett liknande pass som jag körde inför uttagningen till Gladiatorerna med några små förändringar som gör att man får med lite andra muskler än sist. Kändes riktigt fint att köra detta passet som avslutning på dagen och jag hoppas att min sjukdom har förstått vem som bestämmer!

MS - dagen...lite info



MS - dagen tycker jag inte är någon dag att fira utan den handlar om att sprida info kring sjukdomen. Jag vet inte hur mycket info jag sprider om sjukdomen här på min blogg och min blogg är heller ingen ms-blogg vilket gör att jag inte sriver så mycket om sjukdomen i allmänhet. Jag ger heller ingen allmän bild av sjukdomen utan det ni läser här handlar om min ms och inte din ms eller någon annans ms!

Idag fick jag dock ett mail i samband med ms-dagen där det fanns lite bra info att lägga ut här på bloggen så här är lite info kring sjukdomen.



Landsting Antal patienter med MS

Västerbotten 428

Värmland 455

Kronoberg 310

Dalarna 484

Östergötland 727

Jönköping 510

Södermanland 410

Skåne 1 802

Västra Götaland 2 492

Halland 446

Stockholm 3 294

Gävleborg 390

Västernorrland 356

Kalmar 326

Jämtland 206

Örebro 393

Gotland 103

Västmanland 350

Uppsala 542

Norrbotten 439

Blekinge 262



 

World MS Day

Idag är det World MS Day och jag skickar tankar till alla som kämpar på med denna sjukdomen och önskar er en bra dag! Hoppas vi kan bli botade snart!




29 maj 2012

Jag har sprungit !

Igår var jag på gymmet för ett lättare styrkepass för benen för att få igång cirkulationen inför dagens premiärlöpning efter maran förra helgen. Tyvärr kan jag inte köra lugnt på gymmet och det blev nog lite tuffare än jag planerat vilket kändes i benen under dagens löppass. Nu gjorde inte detta så mycket för det viktiga var att jag skulle komma igång igen och framför allt ville jag att det skulle kännas bra i min vänsterfot som varit öm efter maran.


Det är ju Veteran DM på 1500m bana nästa vecka och jag har fått ett program för att få lite extra fart på benen innan loppet. Jag kör ingen jättesatsning inför detta loppet men det känns ändå kul att köra lite specifik träning för just 1500m som omväxling ett tag. Passet idag bestod av 3 x ( 600 + 400 + 200m ) vila 120s + 90s + 60s och farten skulle vara densamma under alla intervallerna, det var vilan som blev kortare som gjorde det jobbigare efterhand.

Efter 3km uppjogg och 6st stegringslopp var det dags att dra på med lite trötta ben precis som väntat. Det var lite trevande i början för jag visste inte riktigt hur jag skulle sätta tempot för att orka hålla jämn fart genom hela passet. Jag lyckades träffa ganska rätt med min utgångsfart och jag fick till ett fint och jämnt pass rakt igenom. Benen var trötta på slutet men det viktigaste var att det kändes bra i vänsterfoten och visst gillade min fot att springa igen vilket var glädjande!

Tiderna för intervallerna

600m - 400m - 200m

1:57 - 1:16 - 35

1:56 - 1:15 - 36

1:58 - 1:15 - 35

New York ?

För att spinna vidare på förra inlägget om väntan så kan jag berätta att det inte är någon brådska för oss. Vi vill givetvis att det ska flyta på så vi får komma till Kina så fort det går men skulle det dra ut på tiden är det inte hela världen. Drar det ut längre än vad vi räknat med har vi också en liten resa till andra sidan Atlanten att trösta oss med.


Ni som hängt med här på bloggen minns nog att jag har kvalat in till New York Marathon i höst. Startavgiften är betald och det är klart att jag kan stå på startlinjen den 4:e november om jag vill. Jag ser hellre att vi är i Kina eller har varit i Kina när november kommer men en resa till New York kryddat med ett häftigt marathon känns ändå som en helt ok tröst om resan till Kina drar ut på tiden. Eller hur? ;)

Jag kan också skjuta upp min startplats till nästa år vilket också känns bra även om jag får betala startavgiften igen. När det gäller marathon så har jag ju sagt att jag inte ska springa fler maror, New York marathon ser jag dock som något annat än ett marathon. Det handlar om så mycket mer än löpning när man är där och ni som sprungit i New York vet nog vad jag pratar om.

Det är en sådan grym stad på alla sätt och vis och kanske borde jag slänga in någon typ av inspirations-video från maran här på bloggen? Jag lägger istället in en av mina favoritfilmer från New York. En helt vanlig dag ur ett lite annorlunda perpektiv som jag tycker fångar staden väldigt bra!

28 maj 2012

Väntan

Alla våra adoptionspapper är nu iväg vilket är väldigt skönt och nu är det bara att vänta på ett spännande samtal. När det gäller väntan så har Kina väldigt lång väntetid och i brevet vi fick idag från vår organisation stod lite om detta. Kina har minst 5 års väntetid som även kan bli längre medan man väntar och jag höll på att tappa hakan när jag läste detta fast att jag redan visste att det var lång väntetid.


Det ska också tilläggas att utredningen vi nu gjort hos socialförvaltningen, för att få vårt medgivande att adoptera ett barn, bara är giltig i 2 år!!! Ska man vänta i 5 år eller mer blir det några utredningar till på vägen. Alltså måste man göra om hela processen vi nu gjort under sommar, höst och vinter för att utreda att våra förutsättningar inte har förändrats.

Om någon nu blev orolig så kommer inte vi behöva vänta så länge men det finns dom som går igenom allt detta för att få adoptera ett barn från Kina. Är man inställd på detta från början kanske det inte är så farligt men i dagsläget skulle jag aldrig klara vänta 5 år ytterligare plus att jag måste gå igenom utredningsproceduren några gånger till under tiden. Det har varit en intressant och nyttig utredning men en gång känns tillräckligt för mig och jag beundrar dom som har styrkan att orka hålla på med detta under så pass lång tid.

När vi valde land för att adoptera så inriktade vi oss på länder som kunde vara öppna för min ms diagnos då vissa länder säger blank nej till allvarliga kroniska sjukdomar. Dom länder som kunde tänkas möjliga för oss var Colombia, Indien och Kina. Av dessa tre länder så kände vi starkast för Kina och när vi läste på mer om landet och dess adoptionsprocess så upptäckte vi det här med "special needs" som vi tyckte kändes helt rätt för oss. Vi har skrivit lite mer om hur vi tänker i ett tidigare inlägg.

Det är verkligen viktigt att man läser på om varje land när man ska adoptera för det kan skilja sig väldigt mycket mellan länderna. I Kenya måste exempelvis båda föräldrarna bo med barnet i Kenya i 9 månader innan man åker hem tillsammans. I Kina spenderar man däremot två veckor innan man åker hem.

I Kina har ca 85% av alla adoptivbarn någon typ av "special need" vilket gör att väntetiden för "friska" barn blir väldigt lång som jag beskrev ovan. För "special needs" är det 3-6 månaders handläggningstid och det är i detta läget vi är nu. Alla barn som kom från Kina under 2011 via vår organisation hade någon typ av speciellt behov och jag tror det kommer vara detsamma under 2012 varav ett av barnen kommer vara vårt. Nu är det bara att vänta!

Vänsterfoten skickar en hälsning


Min vänsterfot som varit öm sedan maran förra helgen skickar en hälsning att den gärna vill springa igen. Den ville springa redan i lördags men jag lät den inte lura mig utan den fick snällt vänta. Imorgon blir det nypremiär! Både jag och min vänsterfot ser fram emot ett fint pass och det ska bli kul att komma igång igen med nya utmaningar. Veteran DM på 1500m bana på torsdag nästa vecka är det som står närmast på tur!

Slut på det roliga

En härlig måndag som börjar med strålande solsken och det inte varje dag man behöver solglasögon kl 05:00 på morgonen. Det är så mycket lättare att komma upp på morgonen under den här årstiden för mig som inte är någon morgonmänniska.


Jag behöver verkligen lite extra solsken idag för jag har inte sett fram emot just denna måndagen. Idag drar jag nämligen igång med min bromsmedicinering efter 3 veckors uppehåll. Det har varit så skönt att vara utan medicin ett tag och jag har mått bättre på många sätt. Förutom att mina luftvägar nu är helt bra och att jag knappt behövt använda min astmamedicin så har jag också känt mig piggare och gladare under denna tiden. Att dessutom slippa ta sprutor varannan dag gör att jag känner mig så mycket friskare i huvudet. Förra veckan var jag också inne och tog prover för att se hur värdena ser ut nu när jag varit utan medicin ett tag och det ska bli intressant att se om det är någon skillnad.

Ikväll drar jag igång med halv dos för att inte riskera att få för tuffa biverkningar nu när jag stått utan broms under en tid. Innan dess ska jag försöka njuta av dagen och inte tänka för mycket på dom här tråkiga sprutorna, det känns ändå som det kommer bli en riktigt fin måndag!

27 maj 2012

Nya friska tag

Då har jag fixat lite med min "nya" blogg som nu börjar ta form, hoppas ni gillar det nya utseendet. Adressen är densamma då jag tyckte det var enklast så ni behöver inte ändra i era länkar och annat. Som rubriken säger så kommer det handla lite mer om allt mellan himmel och jord här men fortfarande blir det mycket träning. Jag tycker det känns mer passande i dagsläget då min blogg är mer än en träningsdagbok som först var tanken.

Idag var tanken att vi skulle kört ett morgonpass på gymmet men det visade sig att gymmet hade stäng på pingstdagen. Lite tråkigt när jag var laddad att dra igång träningen igen efter maran men det blev ganska bra ändå. Min fru sprang ett långpass på 17km och jag som fortfarande har en dålig fot efter maran körde styrka i min trapets istället. 35 chins av olika varianter blev det plus 100 armhävningar fördelat på 2 set och senare ikväll kommer jag köra samma sak igen. Sedan blev det drabbning med Sofie i kubb och som ni ser kan jag nu lägga in lite större bilder med nya bloggen.

En ganska slapp söndag där det också gick upp för mig att vi bara jobbar 2 veckor till innan semestern börjar. Så gott och jag hoppas det fina vädret håller i sig!




25 maj 2012

Jagad av ballonger

Min plan i Köpenhamn var att starta samtidigt som farthållarna med dom röda 3:00 ballongerna och sedan lägga mig precis framför för att låta dom jaga mig hela vägen till målet. Nu gick det ju inte hela vägen, långt ifrån men jag lyckades fastna på film där jag ligger bra till iaf.

Man har nu släppt en trevlig liten film från loppet där ni kan se både mig (vit keps blått linne) och 3:00 ballongerna som jagar mig vid 1:12 i filmen. När jag tittar på filmen undrar jag också om jag inte kommer vara sugen igen nästa år fast då utan målsättning. Köpenhamn var grymt att springa i och det slår Stockholm Marathon på fingrarna! Dra gärna upp i full HD när ni kollar!

24 maj 2012

Hårt och kort samt lite bloggfunderingar.

Medan jag återhämtar mig från maran smider jag nya planer för både blogg och träning. Jag hade en idé att jag skulle lägga ner bloggen nu efter maran i Köpenhamn men har tagit beslutet att fortsätta. Jag startade ju bloggen några månader innan New York marathon 2009 då jag kände att jag behövde någonstans att skriva av mig då det var en laddad situation för mig. Efter New York hade jag inte tänkt satsa så mycket mer på just löpning men så sprang jag lite till och bloggen fick fortsätta vara vid liv.

Nu känner jag dock att något måste hända med bloggen för det är ingen träningsdagbok längre. Jag kommer inte lägga ner den men den kommer med all säkerhet göras om och jag kommer säkert blogga om andra saker som också intresserar mig. Jag ser fram emot att blogga mer om adoption och om en spännande resa till Kina senare i år. Därefter kommer säkert bloggen handla lite om förälderskap och annat mysigt, detta bidrar också till att jag nu tänker göra om min blogg.

När det gäller träning och nya utmaningar så kommer juni månad bli lite av en "test-månad" där jag ska se vad kroppen vill. Jag känner att min satsning på långdistans och marathon inte har varit riktigt passande för mig då min kropp verkar gilla "hårt och kort". Jag är också osäker på var jag har kroppen i dagsläget och det ska bli väldigt intressant att se vad juni månad kommer ge mig, därefter kommer jag sätta upp lite kortsiktiga mål igen.

Under juni kommer jag satsa lite mer på styrka där jag ska försöka biffa till mig lite för att bli explosivare. Min vän som hjälpte mig med styrkan inför uttagningen till Gladiatorerna håller på att snickra ihop ett nytt program som jag ser fram emot att testa. Det förra gav ett grymt resultat och det ska bli spännande att se vad detta ger mig!

När det gäller löpning så är jag intresserad att se vad jag kan prestera på kortare distanser och den 16:e juni kommer jag ge allt på Malmömilen för att se var jag ligger på milen i nuläget. Detta kommer sedan ge en liten indikation på hur jag kommer lägga upp fortsatt träning under sommaren med några mindre målsättningar framåt hösten.

Får se vad dom här tycker om hårt och kort....

Innan Malmömilen kommer jag också testa lite nytt då jag den 7:e juni kommer springa Veteran DM på 1500m bana vilket ska bli grymt kul. Har aldrig tävlat på bana innan och är spänd på vad jag kan sätta på den distansen, kanske kan dom här kortare distanserna passa mig bättre? Ska bli spännande att se vad juni kommer ge mig och jag hoppas ni fortsätter hänga med här när det nu blir lite hårt och kort!

23 maj 2012

Kittlar i magen!

Vi har nu börjat få ordning på våra papper kring special needs när det gäller adoptionen. I går var vi också nere och träffade en av våra socialsekreterare då vi måste ha deras samtycke angående våra val av diagnoser så att vi inte tar oss vatten över huvudet. Mötet gick som väntat bra och det var så trevligt att sitta där nere och diskutera detta för det är så nära nu. Vi har haft en barnlängtan i 13 år och att papperna nu är på väg till Kina är så spännande. Det kittlar fint i magen och jag kan inte riktigt ta in att vi med all sannolikhet kommer vara föräldrar innan året är slut!

En liten film om special needs...

22 maj 2012

Var det värt det?

Jag har många sköna minnen från loppet i söndags och några mindre sköna som känns i varje steg jag tar. Igår var inte kroppen glad och idag känns den ännu värre! Jag körde verkligen slut på benen under loppet och dom talar nu sitt tydliga språk. Det är nästan omöjligt att gå utför trappor och min vänsterfot känns helt mosad på undersidan vilket gör att jag haltar ordentligt. Antar att detta är priset man får betala när man tvingar benen springa dubbelt så långt som dom egentligen vill. Var det värt det då?

SJÄLVKLART VAR DET VÄRT DET!


20 maj 2012

Hemma från Köpenhamn


Tänkte bara berätta lite kort om hur det gick i Köpenhamn och det är möjligt det kommer en längre rapport senare.....

Eftersom löpningen inte gått så bra under våren ställde jag egentligen in mitt ursprungliga mål på sub3 men nu när maran närmade sig bestämde jag mig ändå för att göra ett försök med risk för att det skulle bli pannkaka av allt. Man faller tungt om man satsar för hårt under ett marathon!

Det gick kanon under första halvan av loppet och jag hade verkligen luft under vingarna! Prickade in halvmaran på 1:29 men sedan sa benen stop. Precis samma känsla som jag haft under dom senaste tävlingarna och det fick bli plan B. Plan B handlade bara om att överleva loppet på bästa sätt samt försöka behålla en positiv inställning hela vägen. På något sätt var plan B tuffare än plan A för det är lätt att springa när kroppen vill och när den inte vill ställs man verkligen på prov. Jag fick kriga enormt med mina ben under andra halvan, det blev också varmt vilket inte gjorde det lättare men det var inte värmen som ställde till det idag. Det var min kropp som av någon anledning inte är uthållig längre.

Det fanns dock ingen anledning till att misströsta för jag visste att detta kunde hända och dessutom hade jag grymmaste stödet längs banan. Publiken i Köpenhamn var helt underbar och dessutom hade jag bästa supporten i form av min fru, föräldrar, en arbetskompis med fru, Pernille plus några till och sist men inte minst en ambulerande hejaklack i form av mina vänner Åsa, Sara och Anna. Totalt tror jag dom hejade på mig vid 12 olika ställen längs banan vilket verkligen behövdes under andra halvan, hejaklacksintervaller kallades visst passet! :)

Hörde att dom fick ihop hela 20km när dom kutade runt och dessutom fick dom hoppa över spetsiga staket. Gå gärna in här och här för att läsa om deras äventyr! Stor kram till er för allt stöd och snabba var ni också!!!

Bild lånad av Anna

Jag trodde att andra halvan skulle kännas väldigt lång men med allt detta stödet gick tiden riktigt fort och jag misströstade aldrig trots att jag fick slita ordentligt. Kroppen skrek stanna men det var en sådan grym upplevelse som vägde upp det hela och trots att jag sagt att jag inte ska springa fler maror efter denna så kommer jag längta efter Köpenhamn igen!


Vid 38km kostade jag på mig ett litet glädjeskutt för jag visste att jag nu skulle fixa loppet. Nu var det bara att hålla i sista biten och publiken fortsatte vara grym hela vägen till målet. Det var värsta folkfesten och det var en glad Daniel som korsade mållinjen 18min senare än planerat. Tiden 3:18 räckte till plats 634 av dom totalt 12 000 löparna och det fanns inget att hänga läpp för. Jag visste att jag satsade högt idag och någonstans känns det ändå som jag fixade loppet på bästa sätt. Har inget att ångra och är grymt nöjd med mitt tredje marathon! Stort tack till alla som stöttat mig från alla håll!!!



19 maj 2012

Laddad!

Nummerlappen är hämtad och jag är laddad! Imorgon blir det åka av! Ses på andra sidan målet!

18 maj 2012

På väg till Kina


Idag var sista gången vi höll i vår adoptionsakt och nu är alla papperna på väg till Kina. Känns så skönt då det är lite nervöst att ha papperna liggande och snart är det bara väntan kvar. Lite fix med papper kring special needs nästa vecka bara sedan kan vi luta oss tillbaka för en stund.

Jag var också ute och sprang ett litet pass på 4km idag för att mjuka upp kroppen inför maran på söndag. Allt känns riktigt bra och jag har kroppen med mig! Det är med stort självförtroende jag åker över till Köpenhamn imorgon och jag är sååååå sugen på att springa nu!

17 maj 2012

Bra förutsättningar

Allt är verkligen som bäddat för att jag ska ha bästa förutsättningarna på söndag. Jag har bara sprungit två marathon innan detta och det har varit i New York och i Stockholm. På dom marorna har jag inte haft så bra förutsättningar som jag nu har inför Köpenhamn. Jag är ledig torsdag-fredag-lördag och kan verkligen vila upp mig utan att behöva stå och jobba på industrigolv in i det sista. Behöver inte heller fara ut tidigt till start som i New York där man måste vara ute på Staten Island i ottan.

Vi kommer åka över till Köpenhamn på lördag och har bokat ett mysigt hotell där jag kan gå till starten. Det ska också bli trevligt att gå på marathon-expon under lördagen och kolla på lite löparprylar i lugn och ro samt hämta ut startpaketet. Under loppet kommer jag också ha bästa hejaklacken och jag tror det kommer vara runt 10 pers som jag känner som kommer stå utmed banan. Banan är dessutom är väldigt publikvänlig och man behöver bara röra sig inom några kvarter för att kunna se löparna vid flera olika distanser.


Vädret ser också perfekt ut med undantaget för lite väl mycket vind kanske, det är dock tidig start kl 09:30 och det ser inte ut som vinden kommer öka förrän på eftermiddagen. Förhoppningsvis ska jag vara i mål vid 12:30 vilket gör att jag borde slippa det värsta. Efter att ha gått igenom banansträckningen tror jag dock den blåser från rätt håll och på dom känsliga partierna kommer vi ha vinden från sidan.

Jag gillar också bra väder för det gör att det kommer ut publik vid banan och jag har en känslan av att det kommer bli värsta folkfesten bland alla glada danskar. Loppet är större än vad jag först trodde med ca 11 500 anmälda löpare och man har också tagit fram ett eget öl inför loppet som alla deltagare får vid målgången. Börjar redan längta efter den där ölen! :-)



Nu ska jag fortsätta att ladda mentalt här och för er som ska springa vill jag tipsa om Jonnas inspirerande berättelse från 2010 som jag läst några gånger. Jag läser också mina egna berättelser från mina förra marathon för att jag kunna planera bättre i Köpenhamn men framför allt för att komma ihåg känslan när man korsar mållinjen. När man väl korsar den är det verkligen värt allt som en mara innebär och man mår så förbannat bra. Den känslan ska jag försöka ha med mig under hela loppet på söndag!


Stockholm 2010 tillsammans med Staffan (Kingen)!



New York 2009


15 maj 2012

På banan igen

Mitt projekt att försöka få ordning på kroppen inför maran på söndag verkar ge resultat. Nu i efterhand är jag glad att jag avbröt söndagens snabbdistans då kroppen inte ville springa. Tror den mådde bra av vilan istället och jag försöker också vila lite extra till vardags samt låter bli ett stressa. Mycket och bra mat försöker jag också få i mig och det känns som kroppen tackar och tar emot. Ett av recepten är min vän Katarinas "mirakelspenat" som jag vet gör nytta för mig. Har slarvat lite med denna senaste tiden men nu är förrådet välfyllt här hemma och apelsinerna är riktigt fina och goda just nu.


Idag var jag tillbaka på banan i dubbel bemärkelse då jag vara nere och sprang intervaller på bana med klubben. Jag märkte direkt att kroppen kändes bra under uppvärmningen vilket gladde mig. Egentligen skulle jag inte prata sjukdom mer denna veckan men jag måste bara berätta att mina luftvägar fortfarande blir bättre och bättre efter att jag slutat med min bromsmedicin. Helt plötsligt kan jag andas när jag springer och jag tror nästan jag har glömt hur det ska kännas. Konstigt hur man kan vänja sig vid vissa tillstånd!?

Ikväll sprang vi lite olika pass då några nyss sprungit i Göteborg och jag själv sprang 300:ingar tillsammans med min vän Magnus som också ska springa maran på söndag. En riktigt trevlig och duktig löpare som ni kan läsa mer om inne hos Staffan. 

Det blev 8x300m med ca 60sek gåvila rakt igenom och totalt för kvällen blev det 8km. Det var riktigt skönt att få känna på lite fart och det här passet behövde mitt huvud nu innan maran. Kroppen kändes kanon och det var bara att dra på utan några som helst protester. En ren befrielse på många sätt och jag blir mer och mer hoppfull inför söndag. Lite mer vila och energi på detta så kommer jag vara redo!

Tiderna för intervallerna

Mera foto

Som jag skrev för två veckor sedan håller vi på att sammanställa foto som ska skickas med våra papper till Kina. Vår organisation tyckte att vi fått ihop bra bilder men tipsade också om en annan sökande som precis som mig hade medicinska uppgifter i sina läkarintyg. Där hade man skickat med en bild där personen skulle sporta och såg lite "hurtig" ut för att visa att man var i god form. Hade vi någon sådan bild fick vi gärna komplettera med detta om vi ville.

Den där frågan kunde inte hamnat mer rätt för visst har jag bilder på mig där jag tränar och annat, kanske har ni skymtat någon bild här på bloggen då och då? ;) Vi mailade upp några bilder för att kolla vad dom tyckte och visst ska bilden där jag fräser ut på Grönsta gärde bort till Kina!

Jag är så glad är att jag har löpningen i ryggen under den här adoptionsresan!


Springa springa springa!!!!

Har bestämt mig för att inte babbla om mer om sjukdom här på bloggen innan maran. Märker att det inte gör mig gott och jag känner mig knappast friskare. Nu blir det bara löpning och laddning för marathon! Ikväll kör jag sista kvalitetspasset med intervaller på 8x300m för att få lite extra fart på benen! Ser fram emot söndag då jag än en gång ska visa den här kroppen var skåpet ska stå! Springa springa springa!!!! \../ \../



14 maj 2012

En vågskål


Idag fick jag träffat min nya neurolog som jag gillade för att han hade tid och lyssna samt verkade ha koll på läget. Känns betydligt tryggare nu än innan då jag litar på att den här nya neurologen verkligen har koll på mig. Som jag sa till honom under besöket så kräver jag inte mycket bara jag vet att dom som behandlar mig vet vad dom gör. Jag behöver inte gå på en massa kontroller och bli kallad hela tiden utan det räcker med att ta prover som jag vet att någon på andra sidan tar på allvar. Blir jag sämre eller får problem med behandlingen hör jag själv av mig.

Angående behandlingen så känns det också som detta går att prata om med min nya neurolog. Jag vet dock inte om jag blev så mycket klokare för ingenting verkar vara svart eller vitt utan det känns mer som en vågskål där sjukdomen finns på ena sidan och behandlingen på den andra. Frågan är hur mycket man ska riskera med bromsen jämfört med sjukdomen på andra sidan?

För att ha ms är jag också väldigt frisk och jag får känslan av att mina problem är väldigt små jämfört mot många andras. Även om jag inte gjort någon MR på huvudet sedan jag fick min diagnos 2007 så finns det ingen anledning till att göra någon nu. Jag har fullt pott på min neurologiska status men skulle jag bli sämre finns det anledning till det. Mina symtom på yrsel, trötthet och förvirring kan också ha andra förklaringar och är inte anledning nog för att se hur det ser ut där inne.

Jag fick också berättat att jag slutat med min medicin för ett tag sedan och trodde först inte att han skulle gilla detta. Eftersom jag upplevde problem med bla luftvägarna tyckte han det var ok och vi kom fram till att jag skulle fortsätta med uppehållet månaden ut för att sedan börja igen. Jag har fortfarande skydd och när jag börjar igen så ska jag vara uppmärksam på om symptomen kommer tillbaka, då får vi kanske diskutera det här med byte av medicinering.

Jag tog också upp mina funderingar kring d-vitamin men som jag misstänkte så finns det inga riktlinjen inom svensk neurologi kring detta så därför gör man inget med patienterna, det behövs mer säkra bevis. Själv är jag av en annan uppfattning och kommer fortsätta köra på med mitt tillskott.

En annan intressant sak som jag funderat över är mina blodvärden som jag haft problem med under perioder. Jag har undrat över vilket värde som egentligen är mitt normalvärde då jag tror att min broms sänkt mina blodvärden som jag inte haft problem med förrän jag började bromsa. Innan jag började medicinera ska man ha tagit ett referensvärde för att kunna jämföra med i lägen som detta. Nu fick jag äntligen reda på siffrorna och visst är det skillnad som motsvarar ca 1/2 liter blod då mot nu. Återigen så är det inte säkert att det är medicinen och skulle det vara detta får man kanske acceptera det när man väger upp det mot sjukdomen på andra sidan?

Även om jag kände mig trygg och nöjd efter mötet så cirkulerar det fortfarande många frågor i mitt huvud.. Känns som jag behöver ta lite viktiga beslut över hur jag ska göra med allt detta och det är lite läskiga saker. Önskar bara att jag kunde få bli frisk igen så jag slapp hålla på med det här!

4105

För er som vill följa mig under loppet på söndag så har jag startnummer 4105. Det kommer gå att följa mig på loppets hemsida men jag vill också tipsa om en trevlig gratis-app där det finns resultatservice under loppet plus en massa annat roligt.




Tyvärr verkar den bara finnas till iPhone och ni hittar den i appstore genom att söka på NCM 2012.  Har ni en QR-reader kan ni också scanna denna koden direkt från skärmen för att komma till appen.


Där är det sedan bara att söka på löparen ni vill följa och ni kan även göra favoritlistor ifall ni vill följa flera löpare. För er som är vän med mig på Facebook har jag också fixat med en tjänst som gör att varje mellantid kommer upp på min statusuppdatering. Det kommer finnas tider efter varje 5km markering samt halvvägs vid 21,1km. Lite stressande att veta att tiden plingar till på min FB varje gång jag passerar en slinga men samtidigt vet jag att lite extra press och bevakning under ett lopp brukar vara nyttigt för mig.

Jag är fortfarande väldigt hoppfull inför loppet och jag vet att jag tränat bra för detta trots att inte känslan varit den bästa sista tiden. Hoppas ni hänger med på söndag! 4105 var startnumret!!!




13 maj 2012

Avbrutet pass

Helgen innan långlopp brukar jag springa någon typ av snabbdistans för att få fart på benen. Ofta brukar jag därför springa en tävling på 5-10km vilket brukar få bra fart på benen. Tyvärr fanns det ingen tävling i närheten denna helgen så jag bestämde mig för 8km snabbdistans i skogen istället.

Jag hade laddat bra för detta och på väg till skogen kände jag mig riktigt pigg. Framför allt så är det mina luftvägar som nu är mycket bättre än vad dom varit på hela vintern vilket är en ren befrielse. Värmde upp under 2km och sedan några stegringslopp samt lite stretch innan jag drog på ute i den fina skogen.

Första kilometern gick riktigt fint och landade på 3:50 men sedan hände det som jag hoppades inte skulle hända. Benen sa NEJ och under andra kilometern gick det inte ens hålla tänkt marafart på 4:15-tempo vilket var väldigt tråkigt. Jag blev också ordentligt yr och skogen gungade så det var bara att stanna och skita i det. Väntade istället in min fru som också var ute och sprang vilket gav lite plåster på såren. Det var ju trots allt en fin dag i skogen så det var svårt att hänga läpp även om det kändes skit.


Jag har ännu inte en aning om vad det är som händer med mig men jag är fortfarande inställd på att springa i Köpenhamn nästa helg och jag hoppas det ska bli bättre i veckan. Kanske släpper det bara helt plötsligt vilket jag varit med om när jag haft dippar förr även om dom aldrig varit så djupa som denna. Nu när det gått några timmar sedan jag sprang känner jag mig också väldigt slut i benen som om jag pressat skiten ur dom under passet. Så konstigt och jag känner inte alls igen detta!?


Jag försöker att inte sura över detta och efteråt åt vi dessutom en fantastisk brunch på Southern Kitchen där det satt en skön kille och lirade piano medan vi åt. Svårt att vara på dåligt humör då och dessutom så var maten jättegod! Kanske är det just det jag också behöver? Lite extra mat och energi nu under uppladdningen till maran så jag kan hitta tillbaka igen? Min fru tror det och även en kommentar från Gabriel här på bloggen var inne på samma linje. Jag är fortfarande hoppfull och har köpt hem en massa nyttigheter jag ska försöka boosta mig med på bästa sätt. Hoppas hoppas hoppas!!!!



Kanske inte ska äta just fruktsallad, vaniljvispgrädde och pannkakor med lönnsirap hela vecka.
Men gott var det!!!


11 maj 2012

Har slutat med min bromsmedicin

Jag var ute och sprang ett lättare backpass idag och jag känner fortfarande inte igen min kropp. Känner mig frisk men kroppen är som bly när jag springer. Har också varit väldigt trött hela veckan och sömn verkar heller inte hjälpa vilket annars brukar funka bra. Vet inte om det är min sjukdom som spökar då jag känner igen en del av symptomen från när jag fick min diagnos. Något som dock är positivt är att jag har tid hos min nya neurolog nästa vecka och veckan därpå har jag fått tid hos min husläkare för att göra en uppföljning angående mina dåliga järnvärden jag haft under vintern. Kanske kommer jag få lite svar på varför jag inte mår så bra just nu?


Sedan är det där här med min bromsmedicin som skrämmer mig vilket gjort att jag faktiskt slutat med den. Har inte tagit den på en vecka nu då jag vill se om jag kanske kan må bättre när jag får den ur systemet. Vet inte exakt hur länge den finns kvar men jag skulle tippa på upp till 3 månader. Jag har också bestämt mig för att sluta helt då det inte känns bra så får jag se vad min neurolog säger på måndag. Kanske har han något annat jag kan få men annars är min tanke att jag står utan tills jag blir sämre...om jag blir sämre?

Det är väldigt läskigt allting och det gör mig rädd när jag tänker framåt. Samtidigt ska det bli skönt att slippa sprutorna och jag är väldigt nyfiken på hur jag kommer må när jag inte tar dom längre. Jag började medicinera samtidigt som jag började träna på allvar efter min diagnos så jag vet inte hur jag borde må egentligen, kanske blir det värsta kicken!? Jag känner redan att mina luftvägar blivit bättre senaste veckan vilket är väldigt skönt och befriande!

Detta är inte något lätt val för min sjukdom skrämmer mig väldigt och  jag tar den på största allvar då jag är väl medveten om vad den kan ställa till med. Kanske kommer jag på andra tankar efter besöket hos neurologen nästa vecka för detta måste vi verkligen prata igenom. Känns det som jag kan lita på honom och att han är intresserad av att lyssna på mig så ska vi nog komma fram till en bra lösning.....jag hoppas på det!

10 maj 2012

Smile :-)


Då har vi än en gång fått hem vår adoptionsakt efter att den varit en tur på Kinesiska Ambassaden. Det här är sista gången vi ser den och nästa vecka åker den upp vår organisation i Norrland som sedan skickar den vidare till Kina. Känns riktigt kul att det rullar på så bra nu och jag uppskattar att vi kommer vara i Kina någon gång i september-oktober vilket känns väldigt overkligt och häftigt!

Jag håller också på att sätta mig in i fler diagnoser för att få lite mer kött på benen. Tror det börjar klarna och i helgen ska vi ta ett beslut. Det är främst LKG vi är inställda på precis som vi varit hela tiden och jag tror också det är så det kommer att bli. Har läst en massa lite här och var och det känns som jag har bra koll på detta nu och vi har ju även haft möte med barnkliniken för att vara riktigt förberedda. Jag har också ramlat över en del fantastiska filmer från Operation Smile och det är häftigt att ett leende kan göra så stor skillnad!

Plötsligt händer det!


Ikväll blev jag glad när jag kom hem från mitt kvällsskift då det fanns ett brev med en tid hos en ny neurolog! Redan på måndag ska jag få träffa honom och jag är så glad för detta även om det är samma sjukhus. Jag ska försöka glömma det som varit och gå dit med en positiv inställning för det känns som detta kan bli riktigt bra!

Det kanske låter lite knäppt att jag snöat in mig så mycket på detta men för mig är trygghet viktigt, speciellt när det gäller en allvarlig sjukdom som ms som medför behandling med bromsmediciner och annat. Jag ska leva med denna skiten livet ut och då vill jag att det ska bli så bra som möjligt!

Jag ska också skriva ner en massa frågor jag har som jag inte lyckats få något bra svar på innan. Mina blodvärden har ju varit dåliga och är fortfarande inte 100%. Jag misstänker att det kan vara min bromsmedicin som ställer till då det står under biverkningarna att den kan förändra blodbilden. Man ska ha tagit prover på mig innan jag började bromsa som man ska kunna jämför med i dessa fallen men jag har inte fått något rakt svar när det gäller detta. Man säger bara att min behandlade läkare har koll och att jag inte ska oroa mig. Detta köper jag inte och jag vill se siffror!

En annan sak som jag inte tagit upp här på bloggen är att jag nästan alltid har en rinnande näsa och problem med luftvägarna och bihålorna. Ni som träffat mig vet nog att det låter som jag är förkyld ibland trots att jag inte är det. Har också blivit diagnostiserad med astma under behandlingen med bromsen vilket gör mig orolig, har aldrig haft känningar av detta förr! Här är lite från FASS om just dom biverkningarna på min broms:

 rinnande näsa, hosta, heshet på grund av infektion i övre luftvägarna, bihåleinflammation, hosta (ökad), andfåddhet

Jag har också gjort lite tester för att se vad som händer när jag står utan broms ett tag och visst blir min näsa bättre. Även saker som jag känt senaste tiden så som yrsel och förvirring finns med på biverkningslistan och det hela känns väldigt läskigt och listan med biverkningar innehåller mycket mer än detta. Min broms är alltså immunmodulerande och jag är osäker på om ens tillverkarna har koll på alla biverkningar som verkligen finns?

Jag har stått på min medicin i 4½ år och är rädd för att kroppen börjar ta skada då jag känner att något har varit fel senaste tiden. Detta är också en av anledningarna till att jag varit så aktiv med det här att hitta en läkare jag kan lita på och som är insatt för annars slutar jag med bromsen.

Jag ska även se vad han säger om mina idéer kring d-vitamin då jag kört med 4000IE dagligen i snart 4år och mår bra med min ms. Min gamla neurolog frågade jag genom en sköterska om vad han tyckte och om han ville kolla mina värden. Fick då till svar att det inte gick att mäta detta och att jag inte fick ta mer än rekommenderad dos, rekommenderad dos var det som stod på burken. Han var alltså inte intresserad för visst går det att mäta och på burkarna som säljs står det lite allt möjligt om dosering. Under 4år har det också hänt mycket inom det här med d-vitamin och ms och jag hoppas min nya neurolog är nyfiken på detta då färsk forskning börjar visa hur allt hänger ihop. Själv är jag så nöjd att jag tog beslutet att börja med detta redan för 4år sedan och är övertygad om att det är minst lika effektivt som min bromsmedicin!

Tänker också berätta att jag springer marathon och annat vilket kanske kan intressera? Det är nog inte varje dag han får in en ms-patient som springer långt och fort! ;)




9 maj 2012

Styrkeutmaningen fortsätter


När jag anmälde mig till Gladiatorerna för ett tag sedan så var det främst för att utmana mig själv och få upp råstyrkan i överkroppen samt hitta lite gnista med att träna styrka. Jag körde tufft fram tills uttagningen med fokus på olika chins i kombination med armhävningar i massor. Efter uttagningen har jag också fortsatt med detta fast inte lika hårt då jag nu fokuserar på marathon.

Idag var jag nere på gymmet för första gången på ett tag och körde styrka. Några av killarna jag brukar träna med var också där och undrade var jag hållit hus senaste tiden. Samtidigit kommenterade dom att det var något annorlunda med mig och att jag såg lite mer tränad ut än innan vilket var kul att höra!

Jag berättade att jag haft träningsläger hemma och om mitt lilla äventyr i Stockholm. Även tränarna var lite nyfikna och jag berättade om dom olika testerna. Dom tyckte att jag skulle testa söka igen nästa år då dom verkligen tror att detta kan passa mig. Vet inte riktigt om jag känner för att söka igen men det känns bra att dom tror på mig!

Passet idag blev ett skönt styrkebesked att det jag gjort senaste tiden har haft effekt. Kroppen svarade så grymt bra och nu kopplar hela överkroppen in på ett helt annat sätt än innan. Jag har blivit klart starkare och segare vilket är en häftig känsla! Tror egentligen inte jag lagt på mig mer muskler även om mina träningsvänner tyckte jag såg lite biffigare ut. Det är nog snarare att jag fått en bättre hållning då jag stärkt upp överkroppen en hel del sista tiden. Innan har jag nog isolerat musklerna för mycket vilket gjort att dom inte samarbetat så bra men nu är det klart bättre. Ska bli grymt kul att fortsätta med detta projektet efter maran i Köpenhamn och jag mår så bra av styrketräningen!

Den bloggande patienten


I höstas blev jag intervjuad för en bok som heter Den Bloggande Patienten som kommer ut nu i maj. Den handlar om personer som bloggar om sina kroniska sjukdomar och hur bloggandet påverkar på olika sätt. Jag har själv inte läst boken än men jag vet att 6 sidor handlar om mig och ska jag vara ärlig känns det lite märkligt att vara med i denna boken då jag inte riktigt ser mig själv som en patient. Bloggar om min sjukdom gör jag dock och jag skriver också vad jag tycker och tänker om vården vilket också den här boken handlar om. Det finns också med lite utdrag från min blogg där jag ger vården en känga!

Boken har redan fått en hel del publicitet och jag antar att den kommer väcka debatt lite varstans då det inte skrivits mycket om detta innan. Har själv märkt att det intresserat på många håll då jag förutom den här boken även blivit intervjuad för lite examensarbete och annat kring ämnet blogg och sjukdom.

Allt%20fler%20bloggar%20om%20sina%20sv%C3%A5ra%20sjukdomar

Boken var uppe i nyhetsmorgon på TV4 för ett tag sedan och det var intressant att höra vad överläkaren tycker om det här med patienter som bloggar. Han verkar ha fått det helt om bakfoten och tror att vi som bloggar vill att våra behandlande läkare ska ha tid att läsa det vi skriver. Jag tror inte någon som bloggar om sin sjukdom gör det för att vården ska läsa det!

Som jag ser det höjer han också ett varningsfinger för att blogga om vården då man sedan kan få problem med mötet med vården. Samtidigt är han väl medveten om att Sverige är världssämst när det gäller kommunikationen med patienter så jag kan inte se hur det skulle kunna bli sämre? Vi är ju redan sämst för sjutton!!!

Han gör mig mest irriterad och jag kan säga att min blogg gett mig mer än vad vården någonsin gjort. På mitt sjukhus delar man ut diagnoser över telefon och lämnar en vind för våg. Var sjutton ska man vända sig om inte till nätet!? När vården inte funkar är det kanske inte så konstigt att folk skriver och bloggar om det? Det får dom ta när dom inte kan ta hand om sina patienter på rätt sätt och då är det ändå inga höga krav jag ställer. Vad jag blir irriterad så fort jag går igång på det här med vården!!!

8 maj 2012

Yasso 800


Idag tog jag mig ner till klubbens löparbanor för att testa ett pass som min löparvän Erpur tipsade om i en kommentar förra veckan. Passet heter Yasso 800 och kan tydligen ge en indikation på hur man ligger till när det gäller marathonformen. Man springer 10x800m på bana med ett varvs joggvila mellan och snittet man får över dom här 10 intervallerna ska motsvara tiden man bör sätta på maran. Snittar man alltså 3:15min per intervall springer man också maran på 3:15 om man ska tro på Mr Yasso!



Kroppen kändes bra idag och jag var vädligt nyfiken på hur jag låg till med tiderna. Jag ville inte pressa max då jag inte vill bli för sliten nu nära inpå maran för 10x800m är ett ganska tufft pass oavsett.

Hittade fort ett skönt flyt och för första gången på ett bra tag ville kroppen springa vilket gladde mig! Det har varit så trögt sista tiden men nu kunde jag verkligen trycka på och kroppen ville ha mera!

Första gången med Newton MV2 på bana! Lika grymma som alltid!

Ett litet orosmoment för dagen var att en fiskmås låg på ägg i ena innerkruvan. Den flyttade dock på sig utan protest under första halvan av passet men jag märkte att den blev mer och mer irriterad. Mot slutet ökade jag tempot på intervallerna och nu lackade också måsen ur ordentligt och började jaga och skrika efter mig!

Förinihelvete!!!! vad jag fick kuta på under sista intervallen!!! Det blev som en intervall i intervallen när måsen höll på att ta tag i min keps och min Garmin peakade på 2:47-tempo ut ur kurvan medan måsen fortsatte jaga mig längs raksträckan! Klart snabbaste intervallen med några sekunder, tack för det måsen!

Måsen! Svår att se men den sitter där och lurar bakom trästocken
 Totalt blev det 35 varv på banorna och om måsen tyckte jag var jobbig idag så är det inget mot vad den kommer tycka imorgon när Kalvinknatet går av stapeln på löparbanorna!

Trots måsen gick passet riktigt bra och om jag ska tro på Mr Yasso bör jag kunna fixa 3 timmar på maran. Jag tog dessutom inte i för fullt så det finns mer att ge vilket stärker mitt självförtroende nu när det börjar närma sig start.

Tiderna för dagen:

2:56-2:53-2:57-2:57-2:57-2:57-2:56-2:54-2:52-2:50



7 maj 2012

Sista långpasset


Igår sprang jag sista långpasset inför Köpenhamn Marathon och det är också det sista riktiga långpasset jag kommer springa på ett bra tag. Jag sprang 30km i en riktning då vi skulle till mina föräldrar och hämta vår hund som varit där över helgen. Hade hoppats på ett skönt sista långpass men tyvärr hade vinden bestämt sig för att blåsa åt motsatt håll vilket gjorde att det blev ganska tufft trots att jag bara höll 5:00-tempo.

Angående långpass så har jag insett att det här med att springa riktigt långt inte är något som passar mig. Jag tycker det är mysigt men min kropp är inte gjord för detta känner jag. Målet att springa en mara under 3 timmar har dock länge varit en dröm och jag tänkte att satsningen jag nu gjort inför Köpenhamn kommer vara mitt enda försök att fixa detta annars får det vara. Mer tid och energi på löpningen än vad jag lagt i vinter funkar inte då det sliter för mycket på mig. Går det inte att fixa 3 timmar i Köpenhamn kommer jag inte göra fler försök.

Känns lite vemodigt men samtidigt ska det bli roligt att lägga om träningen efter Köpenhamn och sätta upp lite andra mål som kanske kan passa mig bättre? Jag har en del idéer jag funderar på och även min blogg kommer det säkert hända något med. Nu ska jag dock fokusera på marathon för jag har inte gett upp att fixa den där drömtiden och jag kommer ge allt i Köpenhamn!

6 maj 2012

Dags att fördjupa sig


Ni som har hängt med på vår adoptionsresa minns nog att vi har tänkt adoptera ett barn med speciella behov då detta känns rätt på många sätt. Vi är redan väldigt insatta och har haft möte på barnkliniken där det ska göra en rehabiliteringsplan och annat. Nu är det dags att verkligen fördjupa sig då alla handlingar ska fyllas i och det börjar snart bli "skarpt läge"!

Jag tycker det är lite jobbigt för det känns konstigt att "bestämma" hur ens blivande barn ska vara och vad som ska finnas med i bagaget. Mycket tankar och annat flyger igenom huvudet och vi börjar även fundera på lite andra lättare diagnoser då man gärna ser att adoptivföräldrarna är öppna för mer än en diagnos.


Vi har en lista på alla diagnoser och det är "bara" att kryssa i vad man kan tänka sig. För mig som måste sätta mig in i allt känns det som jag måste bli expert på varje enskild diagnos för att kunna sätta ett kryss i rutan. Allt blir så "stort" och ett litet kryss kan betyda så mycket både för oss och för vårt barn som redan finns där ute någonstans. Att kryssa i vilka diagnoser ens barn ska ha är verkligen inte lätt även om det känns helt rätt!

Jag ska försöka fördjupa mig och sätta mig in i lite fler diagnoser än enbart LKG som vi mest varit inställda på. När vi väl får ett barnbesked har vi 72 timmar på oss att kolla upp alla papper samt journaler om barnet och då tar vi också hjälp av experter vilket känns tryggt. Känns det inte som vi kan hantera det har vi en möjlighet att tacka nej. Detta känns också lite jobbigt då alla dessa barnen verkligen behöver att hem men samtidigt kan vi inte ta på oss mer än vad vi kan hantera. Våra socialsekreterare kommer också vara med och godkänna så att vi inte tar på oss för mycket och även detta känns otryggt. Jag tror det är lätt att man blir lite "blind" när man velat bli förälder så här länge....


Idag läste jag också om Theo i en tidning vi fick av vår vän Anna och inser att vissa diagnoser som ser jobbiga ut på pappret inte alls behöver vara så skrämmande som det låter. Man ska givetvis ha respekt för alla diagnoser och vad dom kan medföra men vissa kan vara rena rutinoperationer här hemma. Jag ska försöka fördjupa mig lite mer närmsta tiden så är jag säker på att vi ska kunna ta ett riktigt bra beslut! Känns som jag har en del tankenötter att knäcka under dagens långpass!

4 maj 2012

Mer funderingar

Tack för era kommentarer i förra inlägget som fick mig att fundera! Jag är rädd för att det är min sjukdom som kan spöka när det inte funkar men då borde jag samtidigt ha mer problem i min vardag. Under senaste tiden har jag känt mig lite yr och förvirrad men det behöver inte bero på min sjukdom utan det kan lika gärna vara stress som framkallar detta. Indirekt kan yrseln vara gammal skit som spökar från min sjukdom då jag antagligen har gamla nervskador som gör sig påminda. MS och stress är ingen bra kombination och man kan få något som kallas för " pseudoskov" när man utsätts för press/stress. Jag har inte haft min sjukdom tillräckligt länge för att veta vad som är vad men kanske det kan vara ett pseudoskov jag har då jag haft ganska mycket stress/press senaste tiden. Skiten har också pågått ett tag när jag tänker efter men jag har nog inte velat inse att jag faktiskt har lite problem.

Jag hade i tanken att jag skulle tagit upp problemet med min neurolog om han hade velat lyssna på mig när jag skulle träffa honom för någon vecka sedan. Nu dök han ju inte ens upp och det var också detta som bidrog till att jag blev irriterad och fick nog vilket resulterade i en egenremiss till ett annat sjukhus. Jag har heller inte hört ett ljud från mitt sjukhus sedan jag gick därifrån vid besöket vilket jag tycker är riktigt dåligt!

Det är lite jobbigt att inte ha något att prata med och egentligen vet jag inte mycket om just min ms. Jag vet exempelvis inte vad det är för ms jag har då det finns flera varianter. Kanske kan man man dra lite slutsatser nu efter några år men det enda jag egentligen vet om min ms är att det just är ms som jag fick veta via ett jobbigt telefonsamtal för 4½ år sedan. Jag vet heller inte hur det ser ut i mitt huvud nu när det gått några år men det är något jag gärna skulle vilja veta. Nu är ju skiten obotlig oavsett men det hade ändå lugnat mig att få veta lite mer om hur det ligger till...

Jag tror ändå inte det är så illa och läkarundersökningarna under adoptionsprocessen gav mig trots allt goda utsikter. Detta försöker jag tänka på och planen för träningen är nu att köra varannan dag vila för att kunna köra lite hårdare pass. Idag blir det därför vila då jag sprang hårt och fort under gårdagen!


Tog en ordentlig uppvärmning på 4km innan jag körde en grundlig stretch så som Ian Manners lärt oss under skogspassen. Sedan blev det en av mina favoritstegar där man börjar "lugnt" och efterhand som intervallerna blir kortare ökar man tempo. Körde 1min gåvila rakt igenom och det blev nog ett helt ok pass även om det var tufft för mig. Lite svårt att få till snygga jämna siffror när man springer på landsväg med vind och kupering att ta hänsyn till. Totalt blev det 14km och här är tiderna för intervallerna....